I grunden är politik ganska enkelt. Man ser ett samhällsproblem och försöker lösa det. Att alla inte vill ha samma lösning förtjänar respekt.
Det är när man inte kan eller vill (eller vågar?) se samma bild av problemen som jag kan bli provocerad. När man inte vill se strukturer som är hindrande eller hur pusslet hänger ihop. För ser man inte problemet så vill man inte förändra. Naturligtvis. Låt mig ge två skilda exempel:
Tänk om min dotter får en annan föreställning om vad som är ”rätt” att jobba med eller göra på fritiden än vad mina söner fått?
Hur ska de verkligen få eller kunna välja själva? Utan att någon (t ex jag) säger: ”du som är flicka/pojke vill väl ...?”
För om vi mäter så kan vi både se skillnaderna i hur kvinnor och män väljer arbetsmarknad och hur mycket de tjänar. Och sen kan vi ta oss en funderare på varför.
Att problemet ligger både hos mig – som förälder, eller vuxen – och utanför mig, det måste jag våga se om jag vill ha en förändring av det där som har att göra med varför kvinnor av idag har 3000 kr i månaden mindre i pension. Och vi behöver resonera om hur det i slutändan faktiskt hänger ihop med vad du och jag säger högt.
Tänk om vi har olika förutsättningar att färdas på olika platser i landet? Inte bara kostnadsmässigt utan att vi överhuvudtaget KAN. Att det kostar mer att färdas med bil, tåg, eller flyg ju längre sträckan är begriper vi. Men: det kostar mindre att flyga från en stor flygplats än från en liten. Därför att fler gör det. Inte för att sträckan är olika.
Är det ett problem? Ja, om man tittar djupare in i orsakerna och försöker begripa bilden.
Trafikverket (statligt, vårt gemensamma) har kriterier för hur flygtrafiken på de små, kommunala flygplatserna ska gå till – hur lång tid det ska ta till Stockholm, hur mycket bagage som varje resenär ska kunna få med sig osv. Gott så!
Men när flyget sällan är i tid, när bagaget ofta lämnas kvar i Stockholm, när alltför många turer helt plötsligt ställs in – då lämnar resenärerna den lilla flygplatsen och det lilla flygbolaget till förmån för det stora, mer pålitliga. Och då inte bara för prisets skull.
Borde inte Trafikverket kolla hur det går? Jo. Gör de det? Nej. ”Det där får ni nog leva med” säger de.
När vi har med attityder eller föreställningar att göra då tänker jag att vi måste fortsätta förklara och försvara. Och vi kan göra det med en trygghet i ryggen. För det är ju så logiskt. Egentligen.