Samarbete är nyckeln till framgång

Birgitta Ahlqvist är ordförande för S-kvinnor i Norrbotten och styrelsen för Luleå Hamn.

Birgitta Ahlqvist är ordförande för S-kvinnor i Norrbotten och styrelsen för Luleå Hamn.

Foto: Marianne Westin

GÄSTKRÖNIKA2018-04-11 04:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Redan i slutet på 1600-talet fanns två utlopp från Lule älv, som användes för sjötransporter. Den ena förbi Altappen och den andra genom Tjuvholmsundet, men landhöjningen och utvecklingen till större fartyg gjorde det allt svårare för fartygen att komma igenom dessa.

Malmbåtarna fastnade i Tjuvholmsundet och bogserarna Ingrid och Victoria hade fullt upp med att dra loss fartyg.

Det var också omöjligt att mötas, fartyg fick i god tid ge signal när de var på väg in i sundet och man fick ha vaktpersonal dygnet runt i tjänst på Tjuvholmen.

År 1773 fattade Luleå stad ett första beslut, som senare kom att fattas av många fler, att muddra Tjuvholmsundet men trots flera muddringar var sundet ändå för trångt och grunt och arbetet med att hitta en ny farled in till Luleå påbörjades.

Första förslaget om ny farled via Klubbnäset kom redan 1844 och när arbetet påbörjades var vi inne i 1960-talet. Klubbnäset muddrades och bergklackar i Sandöfjärden sprängdes.

Sammanlagda kostnaden uppgick till 36 miljoner. Den nya farleden innebar nya möjligheter för Luleå, Malmfälten och hela Sverige, inte bara för malmtransporter utan även för andra varor.

Då liksom nu samarbetade Luleå kommun, hamnen och LKAB . Samarbetet var och är fortfarande nyckeln till framgång.

Idag finns även Trafikverket och Sjöfartsverket med i samarbetetsprojektet, Malmporten, som innefattar både muddring och djupkajer.

Nu liksom på 1800-talet ser att vi att fartygen blir större och att farleden in till Luleå är för grund.

Vi får läktra de större fartygen ute vid Farstugrund för att undvika grundstötningar.

Om det tog många år att förverkliga farleden genom Klubbnäset så har det även nu varit ett stort arbetet med att utreda och förbereda för Malmporten. Diskussionen började 2011 tillsammans med bl a LKAB och idag väntar vi på regeringens beslut angående den nationella infrastrukturplanen som förhoppningsvis kommer i maj.

Ett stort miljöarbete är genomfört med hjälp av EU-medel och vi ser fram emot ett positivt beslut från Mark- och miljööverdomstolen i april. Vi hoppas kunna påbörja arbetet år 2020, som totalt beräknas kosta 3,2 miljarder.

Luleå hamn är Sveriges största bulkhamn och ett viktigt nav för bland annat malmtransporterna. Den betyder mycket för Luleå men också för Malmfälten, hela regionen och Sverige.

Jag hoppas att vi nu tillsammans med EU, Sveriges regering och regionen kan förverkliga Malmporten, som vi så väl behöver för att även fortsättningsvis kunna ge Sveriges- och Europas gruvnäring bra förutsättningar för en effektiv varuförsörjning .