Inspirerad av huvudkaraktärerna Karl-Oskar och Kristina Nilsson i Vilhelm Mobergs romansvit om migrationen från Sverige till Nordamerika på 1800-talet hade jag med mig ett antal frön i resväskan när jag lämnade Sverige för Sydafrika.
Familjen Nilsson reste för att bygga upp ett nytt och förhoppningsvis bättre liv i Nordamerika. Jag reste tusen mil bort, för flytt till Port Elizabeth i Nelson Mandela Metro längst ner i Sydafrika.
Staden är vackert placerad vid världens största havsbukt där två hav: Atlanten och Indiska Oceanen möter varandra. I Nelson Mandela Metro bor det ca 1,2 miljoner människor på en yta som är något mindre än Luleå kommuns yta. Det var inte missväxt, fattigdom och elände som fick mig att flytta till Sydafrika. Det var kärleken.
De fröer jag tog med mig från Sverige skulle ge nytt liv i den bördiga och välsignade jorden. Jag hade fått för mig att det inte fanns purjolök i Port Elizabeth.
Jag misslyckades med att odla purjolök men upptäckte så småningom att det fanns purjolök hos välsorterade grönsakshandlare. Till vissa maträtter är purjolök nästan ett måste.
Tornedalsrätten ”dopp-i -kopp” har blivit en uppskattad rätt som vi äter ganska ofta. Med enkla och få ingredienser såsom färsk potatis, smör, potatisspad, gul lök, vårlök och/eller purjolök beroende på säsong är det svårt att misslyckas laga denna maträtt med smak och historia från Tornedalen och Norrbotten.
Det är många, inte bara min familj har fått smaka på min variant av ”dopp-i-kopp” och jag har fått smaka på hur det är att vara invandrare. Jag blev snabbt accepterad och har aldrig känt mig diskriminerad eller illa behandlad i det nya landet.
Det händer, om än ytterst sällan att jag blir kallad ”Mlungu” vilket betyder ”viting” på Xhosa, ett av de elva officiella språken i Sydafrika. Jag blir oftast kallad för ”Sbali” som betyder svåger på Xhosa.
På gatan, på möten, bland folk som känner eller känner igen mig är jag deras ”Sbali”. Jag är alltså mångas svåger. Jag har ingenting emot att bli kallad för ”Sbali”, det visar att jag blivit accepterad.
Det är nästan precis på dagen fyra år sedan jag flyttade till den södra delen av jordklotet. Några dagar innan frugan och jag reser till Luleå och Norrbotten är det läge att tacka och känna mig tacksam för allt jag fått uppleva. Även om mycket är lika i de två länderna var det till en början en hel del nya erfarenheter som behövde erövras.
Jag tror att livet i Sydafrika gjort mig mer ödmjuk. Att anpassa sig till olika situationer, vara flexibel och försöka lägga stressandet åt sidan har underlättat, helt klart.
Så här års brukar det vara fantastiskt i Norrbotten. Det känns bra att komma hem.
Jag ser fram emot en midsommar i Norrbotten med midnattssol, rökt sik, kanske ett dopp i havet eller i någon av älvarna samt härligt ångande bastubad.
Tack för ordet!
Leif Mettävaino
som återvänder till Sverige efter fyra år i Sydafrika