Senatens lejon har somnat in

Gästkrönika2009-09-07 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Han var kortare och kraftigare än på tv. Lätt framåtlutande gång, bestämda steg. En ordentlig kalufs och så där rena, lite runda ansiktsdrag.
"Thanks for coming, Senator. We need you now", sa jag.
Scenen utspelade sig på innergården framför universitetet Johns Hopkins SAIS i Washington DC. Jag minns hur vi alla blixtsnabbt hade rest oss upp när senator Edward Kennedy kom in i vår aula.
Sedan ett engagerat tal, om FN och nödvändigheten att uttömma diplomatins alla medel innan du går i krig. Ett välkommet budskap i en tid när idén om "förebyggande krig" såldes med mördande reklam av Bushadministrationen.

Efter talet gick jag snabbt ut på innergården framför universitetsbyggnaden. Efter en stund kom Senator Kennedy. Lätt framåtlutad, bestämda steg, Secret Service i släptåg.
"Tack för att du kom, Senator. Vi behöver dig nu", sa jag.
Stolt över att Demokraternas främsta senator kom till vårt universitet med ett par modiga, sanningens ord, mitt i den terror- och krigshysteri som rådde i USA 2002.
Tillägget "we need you now" har sin förklaring. Efter terrorattackerna 11 september 2001 var Bruce Springsteen ute på ett ärende hemma i New Jersey. En bil stannade, bilrutan vevades ned och en man sa till Springsteen: "Förstår du inte att vi behöver dig nu".
Springsteen åkte hem och spelade in skivan "The Rising". Jag snodde "we need you now" från skrönan om mannen i bilen.

När hyllningarna till en av USAs största politiker nu dånar är det omöjligt att inte tänka på sekunden på innergården.
Det kändes som om jag hälsade på Demokraterna. Ted Kennedys namn, på samma sätt som Olof Palme, blev lika med ett parti.
I den rollen blev Ted Kennedy ett favoritobjekt i Republikanernas skrämselkampanjer.

Trots att seglaren Ted Kennedy tillhörde USAs absoluta politiska och därmed ekonomiska elit, höll han alltid kursen vänsterut: fackliga och medborgerliga rättigheter, höjd minimilön, utbildning och den sjukvårdsreform som Obama nu får svårare att genomföra när Ted Kennedys stol i senaten står tom.
Handslaget där på innergården blev ganska tafatt, men det viktigaste blev sagt.

Vi behöver politiker som vågar följa sin politiska kompass, även när det blåser snålt. Senatens lejon har somnat in, men till skillnad från sina bröder Jack och Robert hann Ted uppleva mycket av hyllningarna.
Inklusive ett väldigt tafatt handslag och beröm lånat från en Springsteenskröna.