I radions P4 i programmet Lördag med Lisa varvar Lisa Syrén prat och musik med temat ”skrock”. Oturstalet 13 nämns. Jag lyssnar koncentrerat och slötittar i en jobbsökarapp.
Plötsligt hajar jag till och ändrar fokus från radions budskap till det som står på skärmen. Blir rejält upprörd. Ett av de stora hemelektronikvaruhusen på Storheden i Luleå annonserar efter en säljare. De söker en snabblärd säljare som kan jobba deltid 13 procent.
Du läste rätt, 13 procent!!
Arbetsgivaren lovar ett generöst bonusavtal. Det finns många direktörer med generösa bonusavtal. Hur generöst kan ett bonusavtal vara för en hemelektroniksäljare som jobbar fem timmar/vecka?
Bonusavtal har fått en ny dimension, jag häpnar! Det kan knappast bli en generös bonus med så låg arbetsinsats.
Det aktuella varuhuset har öppet veckans alla dagar, totalt 63 timmar/vecka. Nog borde det vara enkelt att få ihop heltidstjänster och vettiga scheman.
Kravet och uttrycket ”heltid en rättighet, deltid en möjlighet” har uppenbarligen inte hörsammats av hemelektronikkedjan. De säljer bland annat hörlurar och ljudanläggningar men beter sig som ett dövstumsinstitut, i alla fall när det gäller arbetstidsmåttet.
I senaste numret av Handelsnytt, medlemstidningen för medlemmar i LO-förbundet Handels läser jag: ”Bonus. En tillfällig ersättning när du, och ibland företaget, uppnår ett mål eller säljer extra mycket av enskilda produkter. Bonus är inte pensionsgrundande.”
Få arbetstimmar ger lite i lönekuvertet. Låg lön ger låg pension och bonus är som Handelsnytt så tydligt beskriver inte pensionsgrundande. Här kunde jag egentligen sätta punkt, ett antal yngre jobbsökare läser förmodligen annonsen på ett annat sätt än vad jag gör och kommer söka jobbet som säljare på 13 procent.
Futtiga deltidsanställningar ger knepiga signaler. Ingen vinner på att gå bakåt in i framtiden. Vän av ordning reagerar över att ingen kan leva på 13 procent. Det fodras fler anställningar för att få livspusslet att gå ihop.
Arbetsmarknadslagarna och kollektivavtalen siktar in sig mot heltider. Man ska kunna leva på sin lön, är ju själva grejen med att arbeta.
Arbetarrörelsens gamla klassiska krav om 8 timmars arbete, 8 timmars vila och 8 timmars fritid (som lär ha rests första gången i slutet av april 1886 i Chicago) känns högaktuella att damma av. Upp till kamp för fler heltider!
Tack för ordet!