I söndags var det ekonomidebatt i teve. Än så länge har den mest handlat om balans i statsbudgeten, vinster i välfärden och en sifferexercis om vem som har sänkt vilka skatter och hur många miljarder som förlorats eller vunnits.
Men det jag saknar är en fundamental diskussion om vad som det är rätt att beskatta.
Sedan år tillbaka är det ju helt obsolet att beskatta förmögenhet, gåvor, fastigheter och arv.
Det är ju några av de ställen där mest kapital tenderar och ansamla sig, men det ska tydligen inte beskattas. Och kapital och bolag går ju inte heller att beskatta, sägs det. Då flyr det bara utomlands. Jobbskatteavdragen ska ju, i stort, vara kvar och därmed ska inte heller inkomster av arbete beskattas mer.
Ett annat sätt att beskatta är att höja moms och arbetsgivaravgifter. Men att höja dem anses också fel, om man får tro de borgerliga partierna.
Frågan om vad som kan beskattas är inte minst aktuell efter ekonomen Thomas Pikettys mastodontbok om hur de rika bara blir rikare och de ultrarika ännu värre, och att klyftorna bara ökar i hela världen.
Han föreslår därför en progressiv och global kapitalskatt, inte minst arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatt, men det verkar ingen tro på. Inte ens Socialdemokraterna.
Frågan måste då ställas. Vad kan beskattas i framtiden i ett samhälle som fortfarande vill vara jämlikt och ha generell välfärd?
Socialdemokraterna lyfter fram bankerna som en möjlig kassako. Ja, på marginalen och för att sanera en bransch som bitvis beter sig ekonomiskt oansvarigt är det inte fel, men den kommer varken att skapa rejäl omfördelning eller ens rimligt med pengar till välfärden. Och att höja skatterna på tobak, sprit och bensin och andra punktskatter är ju de flesta för, och vem vet kanske blir det på godis och kött också. Men det kommer ju inte heller att finansiera välfärden långsiktigt. Och hur långt räcker höjd inkomskatt bara för de som tjänar mer än 60 000, en ny bankskatt samt höjd krogmoms och höjda arbetsgivaravgifter för unga, även om det är klokt?
Vad jag längtar efter, efter ekonomidebatten i söndags, är en rejäl funderare, inte minst från de borgerliga partierna, om vad som ska beskattas för att säkra välfärden långsiktigt.
Vad är en okej skatt? Och kan man inte svara på det – då ska man inte heller lova en fortsatt gemensamt finansierad högkvalitativ vård, skola och omsorg i den här valrörelsen. Det går inte både att ha kakan och äta upp den.