Jag fick höra den nya kulturministern Parisa Liljestrand (M) tala i samband med Riksantikvarieämbetets årliga höstkonferens.
Ministern talade sig varm för kulturarv, historia och museer och deras betydelse för samhället. Levererat väldigt professionellt och med inlevelse. Tyvärr utan en budget att backa upp de fina orden med.
Jag levde i nån sorts förhoppning om att det ändå fanns krafter inom regeringen, inte minst Liberalerna men även vissa moderater, som skulle försöka lyfta fram kulturen.
Det blev en miljard mindre till kulturområdet istället och ett liberalt parti som hävdat en storvinst med att man fick in en skrivning om ”armlängds avstånd” i Tidölagets avtal.
Det går ju naturligtvis att misstänka att Sverigedemokraterna ville gå betydligt längre inom kulturpolitikens område.
Det här kan man bland annat misstänka baserat på Johan Pehrsons uttalande om förhandlingarna om Tidöavtalet där han bland annat beskriver att ”en massa andra sjuka saker” togs bort ur avtalet vid sidan volymmål och återvandringsmål.
Så det är väl det kulturpolitiken för den nya regeringen kan summeras till: mindre pengar, fina ord om kulturens betydelse, återigen borttagen fri entré till statliga museerna och armlängds avstånd. Samt möjligen ”en massa andra sjuka saker”. Ja, och en kulturkanon som ingen riktigt vill ha, förutom SD, och som inte minst den nya kulturministern inte kan svara på när den ska vara på plats, vad den ska innehålla och vilket syfte den ska ha i kulturpolitiken.
Utöver att man kraftigt drar ned på kulturbudgeten, vilket särskilt drabbar kulturskola och bibliotek, stryker man även återstartsstödet till kulturen. Det senare riskerar att drabba kulturområdet hårt då stödet var tänkt att ge möjlighet till återhämtning efter pandemiåren.
Med en miljard mindre till kulturområdet, slaktat återstartsstöd och skenande inflation kan det bara gå att betrakta den lilla, högerkonservativa regeringens kulturpolitik som någon form av aktivt ointresse. För viktigt för att släppa det till SD och ”en massa sjuka saker”, för svårt att förstå för att satsa pengar på och en för liten post i statsbudgeten för att försöka forma en aktiv politik för.
Jag trodde konservatismen värnade kultur. Tänk så fel jag hade.