Valrörelsen i USA möter oss överallt

I skrivande stund befinner jag mig i USA, mitt uppe i en brinnande valrörelse. De senaste dagarna har varit fulla av intryck och det måste erkännas att USA är ett land som fascinerar.

Gästkrönika2008-11-04 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Vid vistelser utomlands är det omöjligt att låta bli att göra jämförelserna mellan landet jag besöker och Sverige. Det är bara att konstatera, skillnaderna mellan min hemstad Luleå och New York är aldrig så påtagliga som när jag står på toppen av Empire State Building.

Listan på skillnader kan göras väldigt lång men det är framför allt skillnaderna i det politiska klimatet som intresserar mig och som också är själva målet för min resa.
Jag är i USA tillsammans med SSU: s förbundsstyrelse för att lära mig mer om valet och för att hitta erfarenheter att ta med mig hem för att försöka utveckla det socialdemokratiska partiets arbetssätt för att nå och engagera människor.
Den svenska socialdemokratin måste ta till krafttag för att vända den negativa medlemsutvecklingen och för att lyckas med detta kan inte lösningen vara att jobba på samma sätt som man alltid har gjort.

Man kan säga vad man vill om den amerikanska politiken men jag kan ärligt säga att den engagerar. Framför allt tillåter den människor att vara engagerade, jag tror att det är den lärdomen den svenska socialdemokratin måste dra.
Obamakampanjen tillåter människor att delta och själva utforma sin valkampanj. Valrörelsens nav är inte en valstuga i stan som befolkats av samma människor val efter val.
Valrörelsen finns istället överallt och i olika former. Ett tydligt exempel på detta var den man som satt utanför det anrika varuhuset Macys och sålde knappar. Detta gjorde han varje dag då han hade tid över.
Jag har aldrig sett av detta hemma i mitt eget parti då denne mans initiativvilja troligtvis hade dödats effektivt av den interna partibyråkratin. Socialdemokraterna måste låta människor delta på sina egna villkor och själva uttolka sin syn på partiet och dess roll.

Vad som verkligen slagit mig under mina dagar i USA är att det ständigt kommer fram människor till mig med glada kommentarer om den Obamaknapp jag burit sedan jag kommit hit. De människor som kommer fram är framför allt unga svarta människor i serviceyrken, en grupp som aldrig tidigare haft en presidentkandidat som varit deras.
Som socialdemokrat är det väldigt upplyftande att se att USA äntligen har en presidentkandidat som inger hopp och framtidstro hos unga amerikaner som aldrig tidigare upplevt en tung politiker som talat till dem.