Vänsterpolitik i en ny tid
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Runt om i världen har de nyliberalt inspirerade finansmarknaderna havererat och arbetslösheten bara växer.
Att i dag prata om avreglering och marknadens osynliga hand liknar mest ett dåligt skämt.
Läget borde alltså vara perfekt för vänsterkrafterna i politiken att få gehör för sin analys av samhällsproblemen.
Ändå är det inte vänsterns partier som går framåt i opinionsmätningar runt om i världen.
Varför?
Till en början kan vi konstatera att flera högerpartier skickligt fångat upp de antietablissemangsstämningar som finns i befolkningen genom att rikta populistiska attacker mot banker och finansföretag.
Här hemma har finansminister Anders Borg kritiserat bankerna för höga bonusar (efter att tidigare ha medverkat till att de statliga företagen höjde sina bonusar).
Vänstern har förstås alltid varit kritisk till vidlyftiga ersättningar i näringslivet, men det uppmärksammas mindre eftersom det inte är någon nyhet.
En annan förklaring är att krisen i medierna oftast inte beskrivs som en kris för den nyliberala politiken utan som en ekonomisk "olycka" som drabbat oss blint.
En mer bekymmersam förklaring är att vänstern kanske inte upplevs erbjuda något riktigt alternativ.
Vänstern har kritiserat regeringspolitiken, men haft svårt att formulera en egen linje som bottnar i dagens ekonomiska villkor.
De socialdemokratiska idéerna om solidaritet och rättvisa är självklart lika aktuella i dag som någonsin tidigare.
Socialdemokratins uppgift är densamma som den alltid varit: Att ge röst åt de utanförstående och marginaliserade och att verka för ett solidariskt välfärdssamhälle där ekonomiska och sociala klyftor krymps.
Men dagens samhälle ser på viktiga punkter helt annorlunda ut än gårdagens.
Dagens proletariat är inte de arbetande utan de som av olika skäl inte får något arbete och ställs utanför. Brister i äldrevård och vårdköer demonstrerar att offentlig regi inte alltid är lösningen på problemen.
I dagens samhälle är det i de små- och medelstora företagen som jobben växer och medborgarnas egna pensionsfonder och försäkringsbolag är de stora kapitalägarna. Privata tjänster och service är de starkast växande sektorerna.
Avkastningskrav (och därmed också vinster och löner) bestäms på en internationell marknad.
Allt detta måste påverka politikens utformning, vilket socialdemokratin och de partiaktiva hittills bara delvis tagit till sig och dragit konsekvenserna av.
Det räcker inte med att tala om "Arbete åt alla" eller "Alla ska med" om man inte har trovärdiga förslag som närmar sig dessa mål.
För väljarna är det avgörande inte slagord eller paroller utan att politiken svarar mot dagens behov och löser de problem som människor upplever i dagens samhälle.
Då kommer också de opinionsmässiga framgångarna för vänstern.