Om någon nyfiken skulle titta på Sverige från rymden skulle de få sig en konstig bild till livs.
Å ena sidan ett industriland där industrin krymper. Där jobben i industrin har minskat sex kvartal i rad och produktionen fortfarande är 15 procent lägre än för fem år sedan. De flesta delar av landet där industrin är belägen känner av det. Det gäller ju nästan hela landet som tvingas leva med hög arbetslöshet.
Å andra sidan skulle de också få se ett land som har strålande tider: tjänsteföretag som banker, revisorer, restauranger och utsålda Bentleyförsäljare är några som bär fram en bild av framgång och solsken. De delar av landet som präglas av annat än industri skulle ge gäster från rymden bilden av ett helt annat och riktigt välmående land.
Stockholm växer så det knakar. Det fattas bostäder åt alla de inflyttare som behövs för att regionen skall kunna fungera.
Bostadsbrist och goda inkomster driver upp priset på bostäder så att Riksbanken blir nervös och håller räntan högre än omvärlden för att bromsa bostadskarusellen i huvudstaden.
Det är här vi hittar en viktig förklaring till att landet växer isär. Den ränta som Riksbanken känner sig tvungen att sätta för Stockholms skull är så hög att kronan drivs upp i förhållande till andra valutor. Åtstramningen träffar visserligen Stockholms bostadsmarknad en smula, men den starkaste effekten blir någon helt annan stans.
Lånekostnaden för bostadsrätter och villor påverkas ganska litet, men för industrin som konkurrerar med utländska företag blir den höga kronkursen en tung börda.
Så fungerar detta konstiga land, att för att kyla ner i Stockholm drivs en politik som bromsar hela övriga landet. Företag som krymper och hög arbetslöshet i delar av Norrland, söder och väster gör att ännu fler lockas till jobben i Stockholm, och bristen på bostäder där förstärks ännu skarpare. Fler på visningarna betyder högre priser och ännu räddare riksbank.
Problemen förvärras istället för att lindras.
Detta kan inte Riksbanken klara själv, den ställs inför en hopplös uppgift. Bostadsmarknaden får påverkas med andra medel. Tillväxten måste upp och spridas till flera delar av landet.
I så fall kan Riksbanken börja ägna sig åt sin huvuduppgift igen, att nå inflationsmålet på två procent. Då går räntan ned och därmed växelkursen och industrin stimuleras. Det vore bättre för Volvo, och det som är bättre för Volvo är nog bättre för Sverige.