Att arbeta i Palmes anda

Gästkrönikör2009-10-22 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Hur arbetar man i någons anda? Olof Palmes Internationella Centrum, där jag sedan ett år är generalsekreterare, ska verka i Palmes anda för fred, demokrati och mänskliga rättigheter.
Anda är ett vackert ord. Något mellan kropp och själ, mellan oss själva och världen runt ikring. Vi andas in, fyller oss med världen. Vi andas ut, och vårt inre blir en del av världen.

För en tid sedan stod jag och min bror på vårt sommarställe i Roslagen vid en gran som inte såg ut som andra. Skälet var att vår pappa hade skulpterat den, något som var populärt förr. Min bror tyckte att vi i pappas anda skulle återskulptera granen som han en gång format den. Jag tyckte att vi, i pappas anda, skulle skulptera granen till något nytt.
Kompromissen blev att låta granen vara. Men frågan kvarstod: Vad är det att arbeta i någons anda? Och hur arbetar man i Palmes anda? I mina tankar har jag fastnat för tre saker.

Först Palmes framsynthet. Palme slog inte bara fast viktiga doktriner utan hade förmåga att frigöra sig från dem han själv växt upp med. Han såg hur militär kapprustning aldrig kunde skapa säkerhet och hur den avskräckande doktrinen behövde ersättas av en gemensam. Också Palmes tidiga ställningstagande mot apartheiden i Sydafrika visar på framsynthet. Många kritiserade hans stöd till ANC, men han var orubblig.
Sedan Palmes obotliga tro på människan och en annan värld. Han drömde om ett samhälle där alla människors lika värde respekterades. Inte minst hans tal om diktaturens kreatur och satans mördare är prov på hans dröm om att det inte får finnas vi och dem.
Och till sist Palmes förmåga till konkretion. Hans ord blev starkare av att de hade en fortsättning. Talen mot apartheid följdes av praktiskt stöd till Mandela. Med tydliga ställningstaganden mot Israels ockupation av Palestina kom stöd till PLO.

Att arbeta i Palmes anda handlar därför om ett förhållningssätt, snarare än ett färdigt recept. Det är inte att gjuta i sten vad han gjorde, utan snarare att förändra precis som Palme en gång gjorde. Det inspirerar mig.
Jag tror på människans förmåga att förändra. Palmecentret gör det med många, bland annat fackföreningar i Zimbabwe och demokratiaktivister i Burma.
Vi arbetar för att ge människor makt att förändra de samhällen de lever i - och därmed sina egna liv. För det går att förändra. En rättvis värld är möjlig. I alla fall om vi, likt Olof Palme, orkar hålla modet uppe.