Socialdemokraterna har ramlat ner till fjärde plats
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det är inte länge sedan valet till Europaparlamentet och i SPD:s - de tyska socialdemokraternas - partihögkvarter pågår arbetet med att förstå vad som gick snett. Valresultatet var det sämsta sedan 1932. I en del av Berlins traditionella s-områden är SPD inte längre största parti. I tidigare röda kvarter blev i stället det tyska miljöpartiet väljarnas favorit.
De tyska socialdemokraternas situation är inte så kul, men knappast unik. Situationen i Berlin och Tyskland påminner om den i Stockholm och Sverige. På Söder i Stockholm, ett traditionellt vänsterfäste, blev Miljöpartiet största parti och gick därmed om S. Därutöver är Socialdemokraterna i Stockholm inte längre ens andra största parti. Utan fjärde. Både Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet är större.
Det nationella valresultat för S är i princip det samma som vid valet 2004: pinsamma cirka 24 procent. Det gav båda gångerna fem mandat i Europaparlamentet. I dagens läge kan det knappast ses som en framgång.
Trots rejäl ekonomisk kris med stora varsel och ökad osäkerhet för många människor, valde inte ens 25 procent S. Detta trots att stödet för arbetarrörelsen inte sällan ökar i svåra tider.
Visst kan den som vill göra det enkelt för sig förklara resultatet med det svala intresset för valet. Och med det fortsatt låga valdeltagandet. Men det duger inte. Faktum kvarstår: Inte ens var fjärde väljare röstade socialdemokratiskt. Följdfrågan ter sig därför naturlig: Hur går valet 2010? Det är nu ungefär 15 månader kvar.
Samtidigt som SPD analyserar valresultatet från den sjunde juni är partiet i full gång med nästa valrörelse. I slutet av september i år är det val till tyska parlamentet.
Ända sedan SAP:s födelse, har tysk socialdemokrati haft stor betydelse för oss. Inte minst i början av partiets liv, men även under till exempel Willy Brandts partiledartid.
Även om det finns stora skillnader mellan det tyska valet i september och valet i Sverige året därpå, har vi svenska socialdemokrater all anledning att följa SPD-kamraternas arbete. Vi har inte råd att gå miste om deras erfarenheter som förhoppningsvis - återigen! - kan få stor betydelse för oss.