Sverige och Finland i samtid och framtid
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Denna delning av det dåvarande svenska riket i en krympande västlig del av Sverige och en under Tsarryssland lydande östlig del vid freden i Fredrikstad 1809 kanske många inte tycker är värt att uppmärksamma. Sverige förlorade ju en fjärdedel av sin landyta till den växande stormakten och arvfienden Ryssland.
Å andra sidan kanske både vi i Sverige och Finland ska vara tacksamma för att så skedde. Finland fick med delningen gradvis påbörja en process som autonomt storfurstendöme under Ryssland mot skapandet av först en egen enkammarriksdag år 1906 med allmän och lika rösträtt - även för kvinnor! - och sedan sin totala självständighet den 6 december 1917. Detta skedde med mycket av svensk förvaltningstradition och lagstiftning som grund samt med svenska och finska som två juridiskt likställda modersmål.
Sverige fick genom förlusten av Finland möjligheten att frigöra sig från sina stormaktsambitioner och skapa grundförutsättningarna för en utveckling som gett oss mer än 200 år av fred och oberoende från inblandning i nya förödande krig.
Precis som Ragnar Björk skriver i Föreningen Nordens årsbok 2009 - "Nöd och lust - Sverige och Finland i samtid och framtid" - så hade Ryssland sannolikt förr eller senare ändå gått i krig med Sverige för att få sina geopolitiska intressen tillgodosedda. Något som det självständig Finland fick betala för i det heroiska Vinterkriget 1939-40 och Fortsättningskriget 1941-44, då Finland slutgiligt tvingades avträda Karelen (20 procent av Finlands yta) till Sovjetryssland. 400 000 karelare blev krigsflyktingar (bland annat min egen morfar) i sitt eget land.
Men gradvis byggde Finland upp sin ekonomi och industriella bas till en med Sverige i det stora hela högst jämbördig styrka och nivå - och med mobiljätten Nokia (med 1/3 av Finlands exportinkomster) som främsta symbol.
Skogsindustrin - delvis i gemensamma svensk-finska bolag - är en annan viktig bas för styrkan i den finska ekonomin.
Just den gemensamma historien mellan Sverige och Finland är en viktig förklaring till nära och starka ekonomiska band och flera företagsfusioner - Nordea, StoraEnso etc. Detta förhållande - liksom våra omfattande kulturella förbindelser - tas upp i flera av uppsatserna i Nordens årsbok 2009.
Det är alltså ingen tillfällighet att svenskfinska företag har lättare att samarbeta än vad som är fallet mellan t ex svenska och danska företag.
Många egna resor genom åren och närmare studier på plats inom olika företag och verksamheter i våra nordiska länder har gett mig samma bild som Ragnar Björck.
Sammantaget finns många goda skäl att uppmärksamma att svenskar och finländare har mycket gemensamt och att det nu år 200 år sedan Sverige och Finland upphörde att vara ett gemensamt rike.