De fyra borgerliga partierna lägger lika mycket som regeringen på integration och migration. Om de lagt sig något under kunde det leda till stödröster från SD och regeringskris. I det senaste valet backade alla fyra partier i Alliansen.
Det största partiet och det som förlorade mest, Moderaterna, är mitt uppe i en process för att välja ny partiledare. Att då sticka mellan med ett val är inte särskilt lockande. Men självfallet kan högerpartierna välja en ny taktik inför kommande omröstningar, exempelvis om ett år.
Om man bortser från det taktiska så är det bra att över 87 procent i riksdagen sluter upp bakom principerna för en generös integrations- och migrationspolitik. Det parti som skiljer ut sig, och som har rötter i fascistiska och rasistiska rörelser, är isolerat i sin extremism.
Samhället behöver ha beredskap att ta emot allt mellan 80 000 och 105 000 asylsökande 2015, skriver Migrationsverket på sin hemsida. Den högre siffran motsvarar nästan befolkningen i Luleå, Piteå, Boden och Kiruna.
Det är bra att det finns en bred politisk enighet om att satsa på ett generöst mottagande av människor som flyr undan nöd och faror.
De träffades åter sommaren 2010, efter att i åtskilliga år ha varit flyktigt bekanta. De blev ett par. Sigrid och Carl-Göran. Han var då åttiosju år, hon åttiotvå. Ettusentvåhundraåttioåtta dagar fick de tillsammans; Sigrid Kahle avled årets sista dag år 2013.
I boken ”Kom, madame, fru” berättar Carl-Göran Ekerwald den korta och fina kärlekssagan. Det handlade om gemensam läsning av psaltaren och sångkvällar men också om mer triviala vardagliga sysslor, som slit med krånglande bilar.
Ekerwald har en sällsynt förmåga att sprida ljus omkring sig. ”Kom, madame, fru” är inget undantag. Senare i år fyller skogvaktarens son från Offerdal 91 år och jag ser att han idogt fortsätter med sina föredragsturnéer.
Ser en bild på Fejan (Facebook kallas så av medborgare födda efter 1990) från en utbildningskonferens på temat Skola-Arbetsliv.
På podiet står nio män, noll kvinnor. Skrämmande. En bra fråga är varför gubbsen ställer upp i enkönade paneler. Exempelvis socialdemokratiska kommunalråd.
”Alliansen hade skickat fram B-laget när man i går, måndag, presenterade det borgerliga budgetförslaget på en direktsänd presskonferens,” skriver Johan Croneman i en läsvärd krönika i DN. ”Eller var det ett politiskt U21?
Anna Kinberg Batra (M) inledde med att läsa innantill – i tio minuter. Jag tycker rakt av illa om politikerförakt som bygger på antiintellektualism (som Sverigedemokraterna) – men att komma ut till ett av sitt livs största och viktigaste politiska ögonblick och stirra ner i ett papper i tio minuter var ingen så kallad höjdare. Hörde man inte hur några politiska journalister satt och småsnarkade? Det var extremt sömnigt.”
Den allmänna motionstiden i riksdagen inspirerar en del ledamöter. Införande av hunddagis i riksdagen (SD), krav att nya medborgare svär sin trohet mot kungen (SD), rulltrappsfri dag i riksdagen (M), sommartid året om (C) och ett återinförande av kungliga medaljer (SD) är en del av förslagen.
I fjol var det 1,6 procent av motionerna som godtogs av kammaren men experter väntar en ökning nu eftersom det parlamentariska läget är mer oklart. Dessvärre har ingen motionerat om att annandag pingst åter ska bli röd dag men kampen fortsätter, mest i det tysta. Sedan kan man ju undra om en del motioner bidrar till att stärka väljarnas förtroende för parlamentet. Skulle inte tro det.
Mitt gamla favoritprogram ”Veckans brott” dalar på topplistan.
Nytänkande måste till. Nu är det ett ständigt körande i gamla hjulspår.
Veckans prestation. De forskare som år 2004 sände iväg en raket mot kometen 67P.
I torsdags landade sonden Philae och började sända bilder och data till jorden, 510 miljoner kilometer bort. Som jämförelse: medelavståndet mellan jorden och månen är ”bara” 384 392 km.
Ha en ljuvlig helg i Norrbotten!