Kampen började inte med Hjalmar Branting, Àven om den första socialdemokratiska riksdagsmannen och den första socialdemokratiska statsministern utrÀttade storverk. Den började inte ens med Karl Marx.
Det slÄr mig dÄ jag lÀser Nobelpristagaren Mario Vargas Llosas Paradiset finns om hörnet. Den kretsar kring tvÄ personer. Den ena Àr Flora Tristan (f 1803), dotter till en officer i spanska flottan, hon hade rötterna i Peru men var verksam i Frankrike.
Hon upplevde de enorma orÀttvisorna i landet. De som hade arbete fick slita enormt för löjligt lÄga summor. SjukvÄrden var usel, undervisningen undermÄlig, arbetarskyddet obefintligt.
Kvinnorna var speciellt utsatta. De fick lÀgre lön Àn mÀnnen, fick finna sig i aga och övergrepp av andra slag.
Flora började resa runt i det stora landet för att skapa en opinion för bÀttre levnadsförhÄllanden för det arbetande folket. Mestadels möttes hon av iskyla och gendarmer. Kyrkan stÀllde sig skeptisk till hennes försök att ge de fattiga ett bÀttre liv och mÄnga arbetare som höll med i sak var rÀdda att rÄka illa ut.
Under artonhundratalets första del fanns mÄnga rörelser som brukar betecknas som utopiskt socialistiska; Tristans var en av dem. Och precis som i dag Àgnades mycket tid Ät intern kamp mellan sekterna.
Flora dog 41 Är gammal. Det skulle dröja innan hennes visioner landade i den praktiska politiken. Men de som flyr ut pÄ Medelhavet upplever i dag samma fasor som de franska arbetarna pÄ Tristans tid.
Paul Gaugin (f 1848), den andre huvudpersonen i boken, blev 55 Är. Han levde mestadels ett stormigt liv, i konstnÀrskretsar i Frankrike men ocksÄ som invandrare pÄ Tahiti. Intresset för konst vaknade tÀmligen sent men han kom att bli en av de verkligt stora mÄlarna. Men det var inte alltid samtiden insÄg hans storhet. Handlaren pÄ Tahiti anvÀnde de dukar han fÄtt istÀllet för pengar som omslagspapper till varor.
Paul Gaugin var dotterson till Flora Tristan.
Vargas Llosa har skrivit en fascinerande bok om de tvÄ.
Alice Munro kommer inte till Stockholm för att hÀmta sitt Nobelpris i litteratur. DÄ finns det alltsÄ en plats över pÄ Nobelfesten? VÀxeln har min adress!
Nu Àr det nomineringstider. MÄnga vÀntar nervöst pÄ att valberedningens ordförande ska ringa. En gÄng ringde han till mannen som sÄg sig som blivande riksdagsman.
"Vet du vÀgen till John Berglund", undrade han.
Han fick veta hur han skulle köra.
"Tack dÄ, vi hörs."
Men det gjorde de aldrig.
De offentliga lögnerna eller halvsanningarna har sin blomstringstid nÀr man ska komponera listor, speciellt till riksdagen. Ingen blir petad men mÄnga vÀljer plötsligt att satsa pÄ nÄgot nytt.
Den som för tre veckor sedan brann för uppdraget har insett att det Ă€r dags att göra nĂ„got annat. âJag har förlorat maktkampen mot NNâ â sĂ„ sĂ€ger dĂ€remot ingen.
I den svÄra processen att utse ledamöter ska oberoende variabler stÀllas mot varandra. Medlem i Byggnads mot kommunikativ förmÄga. LÄg Älder mot god förankring i den kristna rörelsen. Erfarenhet mot förnyelse. Givetvis Àr uppdraget helt omöjligt men en lista ska ÀndÄ presenteras.
I Shape, en tidning som ges ut av SCA, har man intervjuat fyra fÀder om pappalivet. Billy Allen i New York tog ledigt i en och en halv vecka i samband med dotterns födelse. Simon Nordlund i Lerum ska vara ledig i sex mÄnader och ska skola in sonen Alexander pÄ dagis.
Maxim Barkov i Moskva, svarar pĂ„ frĂ„gan om han varit förĂ€ldraledig. âNej, i Ryssland har vi en mer traditionell syn. Det Ă€r mamman som stannar hemma och tar hand om bebisen. MĂ€n ska fortsĂ€tta jaga och skydda familjen.â
Slutligen har vi Lim Soom Min i Seremban i Malayisa. Han var ledig i en vecka i samband med dotterns födelse.
Shape, som Àr en mycket lÀsvÀrd och genomarbetad tidning, ges ut pÄ svenska, spanska, engelska, tyska, italienska, franska och nederlÀndska. Reportaget om papporna sÀger nÄgot om ett Sverige vi inte fÄr sÀlja ut pÄ marknaden.
Ha det sÄ bra, snart anfaller svinnovember, och den som kÀnner för det kan se programmet om Nixon pÄ SVT Play.