”Det är ett Kalle Anka-parlament. Europaparlamentet är bara en tandlös tiger. Parlamentarikerna har ingen riktig makt.”
Så löd argumenten inför den svenska folkomröstningen om EU 1994. Det var sant - då.
På den tiden hade Europaparlamentet mest en rådgivande karaktär. Men successivt har EU-parlamentarikerna fått mer att säga till om.
De nya fördragen har ändrat saker och ting.
Europaparlamentet har sista ordet när EU:s budget ska godkännas. Det delar lagstiftningsmakt med EU:s ministerråd, exempelvis om miljöpolitiken och den inre marknaden.
Det betyder att det spelar allt större roll vilka Sverige skickar till Bryssel.
Själv har jag förundrats över hur många oprövade kort som svenska folket skickat till viktiga (och välavlönade uppdrag) i Europaparlamentet.
Det låga valdeltagandet har gynnat udda uppstickare.
Det var stor uppståndelse när Junilistan kom in i Europaparlamentet 2004 och Piratpartiet gjorde samma sak 2009.
Men partierna har visat sig vara bara dagssländor. De har gjort få avtryck i verkligheten för vanligt folk. Vem vet vad piratpartisterna gör i dag?
2014 hoppas jag på både större folkligt engagemang och högre valdeltagande i Europavalet.
Man behöver inte ha läst 100 högskolepoäng i statsvetenskap för att gå och rösta.
Det räcker med att använda sig av samma ideologiska måttstockar som i riksdagsvalen.
Själv har jag en förkärlek för sossar. Andra gillar gröna politiker. En del föredrar ett fortsatt blått styre i Europa och Sverige.
Men oavsett vad man tycker finns starka skäl att gå och rösta.
EU-parlamentet ska inte vara ett forum för pellejönsar och lycksökare. Det behöver seriösa och hårt arbetande politiker.