Med 250 000 invånare spridda över nästan 98 000 kvadratkilometer är Norrbotten Sveriges största region till ytan.
Här finns fjäll, kust och små tätorter, men få vårdinrättningar.
Att resa till närmaste akutpsykiatriska avdelning kan i vissa fall innebära flera timmar i bil. Trots detta har regionen en av landets lägsta tätheter av slutenvårdsplatser inom psykiatrin per capita.
Samtidigt är Norrbotten tyvärr också en av de regioner i Sverige som ligger i topp när det gäller antalet tvångsvårdade per invånare.
Det visar att psykiatrin inte bara är överbelastad utan också att många människor inte får rätt stöd i tid. Deras tillstånd förvärras till den grad att tvångsåtgärder blir nödvändiga.
Det är inte bara en brist i vården, det är en tragedi som påverkar människors liv.
Vi talar ofta om “lika vård för alla”, som är en grundläggande princip för det svenska välfärdssystemet. Men hur jämlik är vården i verkligheten när vissa måste resa tre timmar eller mer för att få psykiatrisk specialistvård?
I de flesta mindre orterna finns visserligen någon form av öppenvårdspsykiatri, men när det kommer till sluten vård och specialiserad behandling är Sunderby sjukhus ofta den enda lösningen.
En lösning som för många innebär en påfrestande och ibland omöjlig resa. Där finns just nu endast sexton akutplatser.
På Sunderby sjukhus råder dessutom en kris som har fått konsekvenser för både patienter och personal. Vårdplatser saknas, personalen är utmattad och söker sig bort, och patienter riskerar att falla mellan stolarna.
Det är en kris som handlar om mer än bara siffror och statistik, det handlar om liv som går förlorade i tystnad.
Patienter kan ibland tvingas vänta timmar, till och med dagar för att få en plats på en slutenvårdsavdelning. Platser som borde finnas där för att erbjuda trygghet, behandling och stöd är alldeles för få. Och när de väl finns där kan de inte alltid bemannas på ett säkert sätt.
Konsekvenser av alldeles för få platser är att felaktiga bedömningar görs. Patienter som är i stort behov av att bli inlagda skickas hem.
Psykiatrin är ofta sista utvägen för personer i djup kris. De som kämpar med svår ångest, depression eller psykisk ohälsa som får dem att överväga självmord som enda utväg.
Tyvärr ser vi en alarmerande ökning av självmord i Norrbotten, en direkt följd av att inte få hjälp i tid.
Psykisk ohälsa är en av vår tids största folksjukdomar. Psykisk ohälsa med stress, ångest och depression är den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige, enligt Försäkringskassan.
En stor andel av självmorden i Sverige är kopplade till obehandlad eller bristfälligt behandlad psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa kräver resurser, kompetens och framför allt ett långsiktigt engagemang.
Varje människa som söker hjälp ska tas på allvar och mötas av kompetent och trygg personal med tillgång till vårdplatser när det behövs, inte av långa väntetider och överbeläggningar.
Psykiatrin behöver mer pengar och resurser för att kunna möta behovet.
Vi måste prata mer öppet om detta. Problemen som finns kan inte vänta, psykisk ohälsa kan inte vänta. De som har tagit modet att be om hjälp ska inte mötas av en stängd dörr eller tvingas slåss för sin rätt till vård.
Det ska inte gå så långt att människor förlorar sina liv till psykisk ohälsa. Hjälpen ska finnas tillgänglig, och det snabbt.