Nu ser fler värdet av medlemskapet i EU

"För 30 år sedan blåste det kraftig motvind för mig och andra EU-anhängare i Norrbotten", konstaterar NSD:s Olov Abrahamsson.

Nej-sidan hade starkt stöd i Norrbotten. I folkomröstningen 13 november 1994 röstade hela 65 procent av norrbottningarna nej till EU-medlemskap. 30 år senare har emellertid EU blivit en självklar del av den politiska vardagen även i norra Sverige.

Nej-sidan hade starkt stöd i Norrbotten. I folkomröstningen 13 november 1994 röstade hela 65 procent av norrbottningarna nej till EU-medlemskap. 30 år senare har emellertid EU blivit en självklar del av den politiska vardagen även i norra Sverige.

Foto: Hans T Dahlskog/TT

Krönika2024-01-03 06:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För 30 år sedan for jag runt som en skottspole längs vägarna i Norrbotten. Jag var engagerad i föreningen "Norrbottningar för Europa" och på ja-sidan inför folkomröstningen om EU (Europeiska unionen).

Det var många kvällar med seminarier och hårda debatter runtom i länet. Jag drabbade samman med blivande V-ledaren Jonas Sjöstedt i Piteå, miljöpartistiske legendaren Per Garthon i Kiruna, vänsterpartisten Bengt Hurtig i Älvsbyn, dåvarande NSD-redaktören Lotta Gröning i Pajala och andra EU-motståndare.

Det var inga enkla resor för den som var EU-förespråkare. Det fanns en stor folklig skepsis mot EU i landets nordligaste län.

Ja-sidan att få genomslag för sina argument. Många norrbottningar sjöng istället med när Ronny Eriksson och Euskefeurat spelade sin finstämda kampsång "Härifrån till Bryssel".

"Å fast jag inte förstår mig på

politik eller papperspyssel

och fast bondförnuftet knappast

längre räknas som merit

så nog fattar jag ändå

att det är långt härifrån till Bryssel

och än mycket längre

ifrån Bryssel och hit"

När folkomröstningen avgjordes 13 november 1994 röstade inte oväntat en klar majoritet av norrbottningarna (65 procent) nej till EU.

Det innebar att Norrbotten var valkretsen med näst störst andel EU-motståndare. Bara i Jämtland (med 72 procent nej-sägare) var EU-motståndet större.

I riket som helhet röstade dock en knapp men ändå tydlig majoritet för EU-medlemskapet – 52,3 procent. Det innebar att Sverige (inklusive provinserna i norr) kunde ta klivet in i den europeiska gemenskapen 1 januari 1995.

Nu – 30 år senare – är emellertid EU-opinionen en helt annan i hela Sverige.

I SCB:s årliga opinionsundersökningar är det nu för tiden alltid en klar majoritet för EU-medlemskapet. Ungefär 60 procent är för. År efter år. 

Bara 13 procent betecknar sig som direkta EU-motståndare.

Svenska folket ser uppenbarligen värdena med att vara en del av EU.

Att det blivit lättare att leva, studera och arbeta i andra europeiska länder. Att det finns gemensamma sociala bestämmelser som gör att EU-medborgare kan fortsätta att nyttja sin rätt till pension och sjukvård även när de bor i ett annat EU-land. Att avskaffade roamingavgifter gör det enklare och billigare att ringa och hålla kontakt med vänner och anhöriga när vi reser inom EU. Att 23 miljoner företag i EU att kan erbjuda sina varor och tjänster till en marknad som består av nästan 450 miljoner människor i 27 europeiska länder.

"Den inre marknaden har betydande ekonomiska fördelar genom att på lång sikt ge EU en BNP (bruttonationalprodukt) som är upp till nio procent högre än vad som annars varit fallet", sammanfattar EU-kommissionen i en utvärdering av den inre marknaden.

Det har så klart extra stor betydelse i ett industri- och exportlän som Norrbotten.

Till dessa ekonomiska fördelar ska läggas de politiska vinsterna med EU.

Att det finns beslutsmässiga forum där de europeiska länderna kan hantera gemensamma gränsöverskridande problem – till exempel klimatkrisen, terrorhoten, flyktingströmmarna och den organiserade brottsligheten. 

Det råder heller ingen tvekan om att politikernas papperspyssel i Bryssel spelar roll för framtiden i Norrbotten.

När jag besökte Bryssel tillsammans med en grupp ledarskribenter i maj 2023 behandlades flera frågor med direkt betydelse för folk och företagande i norra Sverige. Tre exempel:

  • "The critial raw material act", som bland annat handlar om det ökade behov av sällsynta jordartsmetaller (det vill säga sådana som finns i riklig mängd i Malmfälten). 
  • EU:s nya rymdpolitik som börjar ta form och där rymdbasen Esrange i Kiruna har en unik position.
  • EU-stödet till Hybrit (Vattenfalls, LKAB:s och SSAB:s gemensamma projekt för att utveckla en grön stålproduktion). 

Det fortsätter givetvis att vara "långt härifrån till Bryssel" som Euskefeurat sjöng – i alla fall i geografiskt. Det är en realitet att det är 208 mil fågelvägen mellan stadshuset i Kiruna och EU-kommissionens högkvarter i Belgien.

Men mentalt har norra Sverige onekligen närmat sig Bryssel under de tre decennier som gått sedan folkomröstningen och EU-inträdet. Numera är EU-motståndet en marginell politisk företeelse. 

Satsningen på North Sweden-kontoret och närvaron i Bryssel är i princip helt okontroversiell. Få i norr önskar och kräver en Swexit. 

Jag kan inte låta bli att tycka att det känns ganska bra för en numera bedagad norrbottnisk EU-förespråkare när vi nu tar klivet in i det viktiga Europavalåret 2024 och i juni på nytt ska välja företrädare i Europaparlamentet för fem år framåt.

2024 har Norrbotten utvecklats till en bra bit av EU.