Allsång i Almedalen
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
En fara är att de elitistiska dragen i samhället förstärks av Almedalsveckan. Journalister träffar makten över en kall pilsner. Båda sidor anser sig ha nytta av att träffas. Men finns inte risken att det uppstår lojaliteter?
Den förre amerikanske utrikesministern Henry Kissinger brukade anlita reportrar som informella konsulter, kanske inte för att han var så nyfiken på svaren utan för att den tillfrågade reportern därmed blev en i gänget.
Att det är så lite debatt om detta att Almedalsveckan kan skapa kotterier, det kan ju bero på att det är trivsamt att vara på den vackra ön i juli. Varför bråka om denna bonus?
Nu är det med Almedalsveckan som det är med DN-debatt. Nästan alla suckar över att den stora tidningens debattavdelning har en så dominerande plats i debatten, men ingen kan bortse från vad som skrivs. Och alla kommentatorer har örat mot Gotland under den kommande veckan, även vi som är skeptiska till elitseriemötet.
Har några frågor till en del av de huvudagerande.
Jan Björklund (fp): Är det liberalt att öka övervakningen av medborgarna?
Maud Olofsson (c): Varför tog talet som Småortssverige slut när centern nådde makten?
Mona Sahlin (s): Varför är du inte mer offensiv i debatten?
Göran Hägglund (kd): Är det inte besvärande att fortfarande räknas som tvåa i partiet?
Maria Wetterstrand (mp): Varför vill ni tillsammans med borgarna öppna för att ge juristerna makt över de folkvalda?
Fredrik Reinfeldt (m): Är det inte en belastning att lyckas bli osams med nästan alla kärnväljargrupper?
Lars Ohly (v): Finns det ett mer cementerat och omodernt parti än ditt?