Den 21 april 2014 fanns det en kort notis i det enorma flödet från Tidningarnas Telegrambyrå. Den burmesiske journalisten och demokratikämpen Win Tin hade avlidit på sjukhus i Yangon, 84 år gammal.
Jag hade förmånen att träffa denne fantastiske man när jag besökte Burma första gången 2012.
Win Tins dramatiska liv är en spegel av hur Burma förändrats.
Han började som journalist i Burma redan på 1940-talet. Då var Burma ett reforminriktat land med fri press.
Den progressive U Nu, som blev regeringschef när Burma frigjorde sig från kolonialismen 1948, lånade mycket tankegods från brittisk arbetarrörelse och skandinavisk socialdemokrati.
Siktet var inställt på att bygga ett välfärdssamhälle för alla, ”det lyckliga landet” (pyi daw tha). Men U Nus reformsträvandena drabbades av bakslag.
1962 etablerades en hårdför militärdiktatur i landet. Win Tin och andra journalister drabbades av starka begränsningar.
Alla oberoende tidningar förbjöds. Censur infördes.
1989, året efter det stora studentupproret i Burma, fängslades Win Tin. Han var då 60 år.
Win Tins ”brott” var att han var en de ledande personerna i oppositionspartiet NLD och att han försökt informera FN om kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landets fängelser.
För detta fick Win Tin själv sitta ofattbara 19 år i fängelse! Han frigavs först 2008, 79 år gammal!
Denna lilla vithåriga farbror var tydligen något av det värsta och farligaste som militärregimen kunde tänka sig.
De sista åren av sitt liv fick emellertid Win Tin uppleva vissa resultat av sitt livslånga arbete för demokrati och yttrandefrihet. Han kunde ge ut oppositionstidningen D-Wave utan föregående censur och hans parti NLD fick äntligen verka fritt i samhället.
”Vi är så ledsna över att vi förlorat honom... men vi har många saker att göra. Vi kommer att fortsätta som han bad oss om och följa hans väg mot demokrati”, säger Win Tins medarbetare Yar Zar, som jag också träffade under besöket 2012.
I november 2015 ska det, enligt planen, genomföras allmänna och fria val i hela Burma.
Men det finns skäl att fråga sig hur fria och schyssta desssa val egentligen kommer att bli.
I den största staden Yangon är läget visserligen ganska stabilt. Men stora delar av landet präglas av etniska konflikter, icke minst den stora delstaten Kachin.
Under 2013 förekom flera bombdåd runtom i landet.
Bland annat smällde det en bomb i lyxhotellet Traders mitt i centrala Yangon. En amerikansk turist skadades lindrigt.
Alla känner sig inte delaktiga i reformprocessen.
Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi har flera gånger också kritiserat reformarbetet för att ha stannat av.
”Jag vill utmana dem som talar så mycket om reformprocessen: Vilka avgörande steg har tagits de senaste 24 månaderna?”, sa hon till nyhetsbyrån Reuters i november.
De ekonomiska framstegen under de senaste åren är förvisso påtagliga. När jag besökte Yangon i februari 2014 stod byggkranarna som spön i backen.
I dag har Yangon 190 licenserade hotell med 9000 rum. Om bara några år ska det finnas mer än 250 hotell med mer än 20 000 rum, enligt turistministeriet.
Bilhandeln växer rasande snabbt. Fler burmeser kan skaffa sig mobiltelefoni och internet. Elnät, vägar, gator och annat rustas upp och moderniseras.
Men de demokratiska framstegen är ännu inte lika tydliga. Därför ska Sverige och andra EU-länder inte förhålla sig okritiska till utvecklingen.
Det är viktigt att behålla det internationella trycket på de styrande i huvudstaden Naypyidaw.
Den burmesiska demokratin är ännu inte ens i sin linda.
Fortfarande är det militären som sitter på makten och bestämmer takten i demokratiseringsarbetet.
Win Tin är död men kampen för demokrati fortsätter.