Låt mig först slå fast en sak: det vore en katastrof om Iran skaffade sig kärnvapen. Det skulle sätta det ultimata vapnet i händerna på en av världens mest brutala diktaturer.
Med detta sagt: vad tusan var det USA gjorde, eller snarare trodde att man gjorde, när bomberna släpptes över Iran förra veckan?
Direkt efter bombningarna slog Donald Trump fast att detta en gång för alla hade slagit ut Irans kärnenergiprogram, särskilt den anrikning som skulle göra det möjligt för dem att skaffa sig ”bomben”.
Efter några dagar blev bilden suddigare.
Det kom information om att bomberna i praktiken inte skadat så mycket alls. Och i vilket fall hade Iran i god tid lyckats flytta uranet från de utsatta anläggningarna.
Det är inte alls ologiskt. Mullorna och deras generaler har haft åratal på sig att förbereda sig för en sådan här attack. Varför skulle de sitta passivt och vänta, när Trump började prata om att bomba flera dagar före det faktiskt hände.
Så vad uppnådde Trump?
Kanske inte så mycket alls. I bästa fall har Irans planer fördröjts med något år eller två.
Och detta till priset av att folkrätten ännu en gång satts ur spel av supermakten USA.
Men regimförändring då? Kan inte bomberna leda till att Iran blir mindre stabilt?
Den som vill se regimförändring i Iran (det skulle jag vilja) måste nog tyvärr inse att en fungerande sådan inte kommer till stånd genom att amerikanska bombplan fäller några bomber och sedan vänder hemåt igen för att se vad som händer.
Det kommer inte heller fungera med en mer storskalig militär intervention. När George W. Bush. Det vet vi från Irak och Libyen, för att ta ett par färska exempel. Där ledde interventionerna visserligen till diktaturernas fall, men till priset av åratal av kaos, massor av dödsoffer och därefter ett styre som knappast kan kallas demokratiskt.
Iran behöver förändras. Men som många exiliranier sagt de senaste veckorna: den förändringen måste komma inifrån. Från uppror, demonstrationer och strejker av de som verkligen berörs av förtrycket. Där kan omvärlden vara ett stöd. Bör vara ett stöd, till och med. Till exempel genom demokratibistånd.
Men både bomberna och Trumps reaktioner visar hur han ser på världen: den borde böja sig efter hans vilja. Gör den inte det är det fel på världen.