Nu står svenska mjölkbönder, särskilt i Norrland, inför en kris som hotar både deras överlevnad och den nationella krisberedskapen.
Den 7 september 2017 landade dåvarande landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) på Luleå Airport (eller Kallax, som norrbottningar säger av gammal vana). Med sig hade han ett välfyllt regionalpolitiskt paket.
Vid en pressträff i flygplatsens konferensrum berättade han för mig och andra närvarande journalister om 3 000 nya ”gröna jobb”, 200 miljoner kr i tillskott till Norrlandsfonden, extrapengar till de mest utsatta lands- och glesbygdskommunerna samt ökade anslag för vägunderhållet i skogslänen.
Viktigt – och historiskt – var dessutom Buchts och regeringens tydliga besked till bönderna i norra Sverige.
”Vi höjer det så kallade Norrlandsstödet med 100 miljoner kr för att främja livsmedelsproduktionen i norr”, meddelade Bucht.
Faktum var att detta blev den första höjningen av det nationella stödet till Norrlandsjordbruket sedan Sveriges inträde i EU 1995!
Tidigare regeringar hade påstått att det var omöjligt att förstärka stödet med hänvisning till EU:s konkurrenslagar. Men 2017 visade Bucht att det var fullt möjligt att både höja det nationella stödet till bönderna och få EU-kommissionens godkännande.
Det var ett genombrott för en mer Norrlandsvänlig jordbrukspolitik.
Det Buchtska be(S)kedet 2017 var inte heller en tillfällig flirt med lantbrukarna i norr. 25 april 2022 gjorde Socialdemokraterna och Centerpartiet upp om ytterligare en höjning av Norrlandsstödet – den här gången med 50 miljoner kr.
Ambitionen var tydlig. Att skapa ett bättre läge för livsmedelsproduktionen i områden som har sämre förutsättningar än övriga landet, som exempelvis en kortare odlingssäsong och långa transportavstånd.
Insatserna under den tidigare regeringen välkomnades följaktligen av LRF Norrbotten och andra företrädare för bönderna i norr.
”Det är otroligt positivt”, sa till exempel Helena Ågren, mjölkbonde från Vännäs, till tidningen ATL.
Men säg den glädje som varar för evigt. Efter regeringsskiftet 2022 är Norrlandsstödet inte längre en prioriterad fråga. Istället har stödet urholkats av de senaste årens kraftiga pris- och kostnadsökningar. Hög inflation har förstört värdet av uppräkningen under S-åren.
Därmed är situationen på nytt akut för många bönder i norra Sverige.
”Svenska mjölkbönder, särskilt i Norrland, står inför en kris som hotar både deras överlevnad och vår nationella krisberedskap. Om regeringen inte agerar nu, riskerar vi att förlora en betydande del av vår inhemska mjölkproduktion – och därmed vår trygghet i livsmedelsförsörjningen”, skriver Gerhard Bley, vd för Norrmejerier, och Göran Olofsson, mjölkbonde och styrelseordförande i Norrmejerier, i Dagens Industri 18 december.
Det är mycket oroväckande signaler – i synnerhet när ett försämrat säkerhetspolitiskt läge i Europa understryker att Sverige behöver stärka sin självförsörjning av livsmedel.
Hittills har det emellertid varit tyst som i graven från nya landsbygdsministern Peter Kullgren (KD). Probleminsikten förefaller att vara lika med noll.
Det är djupt allvarligt. Varje nedlagd gård kommer att få stora konsekvenser – inte bara för de enskilda bönderna som drabbas utan för hela det svenska samhället.
Därför behövs snabba och resoluta åtgärder för Norrlandsjordbruket. En uppräkning av Norrlandsstödet med 200 miljoner kr vore både rimlig och motiverad av såväl försvars- som regionalpolitiska skäl.
Det håller inte att ansvariga ministrar sitter och rullar tummarna.
