I Örebro avslutades IF Metalls kongress i söndags – där ombud från hela Sverige samlats för att tillsammans bestämma hur föreningen ska jobba nästkommande 3 år.
Samtidigt höll Livsarbetareförbundet kongress i Norrköping och igår avslutade Seko sina förhandlingar i Stockholm.
Det här är demokratins finaste.
Människor som ingår i föreningar för att tillsammans forma arbetsplatserna och samhället till något bättre.
Människor som sedan blir valda, med förtroende, av sina arbetskamrater – att företräda dem.
Människor som förväntas använda sin egen klokskap till att göra livet lite härligare för de som valt dem.
Förtroendevalda. Kanske svenskans vackraste ord?
Kongresserna är förbundens högst beslutande organ – det är de valda ombuden som avgör hur verksamheten ska se ut under kongressperioden. Om förbundet ska fokusera extra på en viss fråga eller helt sluta jobba med en annan.
Det är de som bestämmer vilka som ska sitta i förbundsstyrelsen, vilka som ska granska ekonomin och vilka som ska förbereda nya val.
Ombuden väljs av medlemmarna, representerar hela organisationen och har varsin röst. I år var nästan hälften av alla ombud i Örebro helt nya.
Norrbotten har två avdelningar, Malmfälten och Norrbotten, och företräddes av 13 personer – från Kiruna i norr till Piteå i söder.
Personer som valde bort en vårhelg hemma för att se till att göra förbundet lite bättre – så att förbundet lite lättare kan göra arbetsplatserna ännu lite bättre.
Detta kommer inte rapporteras om från någon facklig kongress – att den består av alla personer från förbundets alla arbetsplatser och att det är tvätteriarbetaren, processoperatören och lokföraren som fattar besluten.
Ingen ensam ordförande kan få dessa ombud att rösta som hen vill om inte ombuden förstår varför eller håller med. Detta är själva sinnebilden av demokrati och av vikten av folkrörelse. Folket ger rörelsen.
I tider av små skärmar i många händer, med blixtsnabba nyhetsrubriker och skrämmande budskap, blir en långhelgs kongressbubbla så oerhört stark.
Under fyra dagar kunde vi se hur mäktiga vi vanliga människor är när vi väljer att göra något gemensamt. Despotiska ledare som genererar klick i medialogiken har inte en chans när vi är många som värnar friheten.
Nu återgår livet till det vanliga. Man stämplar in, jobbar, tar sina raster, surrar med arbetskamraterna, stämplar ut.
Hämtar barnen på förskolan, rastar hunden och lagar makaroner. Hamnar i soffan med kaffet i koppen och telefonen i tassen, försvinner in i appen som ska vara social.
En uppdatering, en av de nya kompisarna som påminner om helgen som var och debatterna man tog. "Snyggt kämpat i talarstolen, jag är stolt över dig!"
Demokratins finaste, språkets vackraste och en grundbult i det svenska samhället: våra förtroendevalda.
Tack för allt ni gör för att Sverige ska bli - lite mer som Sverige.