Hur otänkbart det än kan tänkas vara, fyllde jag 40 i år.
Som sig bör, kom då frågeställningar kring ålderskriser och om rädsla för att bli äldre. På det finns många kloka svar och jag som länge sett mig själv som oerhört ung har inte ändrat på den bilden.
Det har däremot gett anledning att reflektera över det. Hur kommer det sig att jag känner mig ung trots att jag nu snarare är medelålders?
En annan som upplever sig själv som ung trots att omgivningen ser något helt annat, är USA:s nuvarande president – som är den äldsta som någonsin tillträtt.
Donald Trump fyllde 79 år dagarna efter min födelsedag och bara tanken på att Sveriges statsministerkandidat skulle vara i den åldern är svår att ta till sig.
I riksdagen ligger snittåldern på ungefär 49 år och generellt har riksdagsledamöterna speglat Sveriges befolkning i åldersstrukturen de senaste valen. Med ett undantag.
Andelen ledamöter som passerat 65 låg efter valet på 4 procent – en höjning sedan tidigare men i befolkningen som helhet är en fjärdedel äldre än så.
I kommunfullmäktige ligger dock andelen äldre på ungefär samma nivå som i befolkningen som helhet.
Åker du runt på medlemsmöten hos de politiska partierna är sannolikheten att du ser grå hårsvall eller kala hjässor rätt stor.
Att engagera sig politiskt när man får mer tid efter småbarnsåren och pensionsavgången är en bra sak. Du får stöta och blöta idéer och dina erfarenheter är ofta många och ibland dyrköpta.
Du får nya vänner och bidrar till att göra din plats på jorden lite bättre.
Det är däremot oroande att det nästan bara är personer som passerat pensionsstrecket som är partimedlemmar. Trots allt är det partierna som påverkar hur samhället ska se ut.
Om de som bestämmer vad partierna ska tycka är en grupp som ser nästan likadan ut, riskerar politiken också att bli rätt likriktad.
Mitt i det hektiska med förskola, jobb som kräver övertid och en kropp som behöver röra på sig kan möten på kvällstid kännas som en omöjlig ekvation – men utan den stressade småbarnspappan eller den slutkörda studenten på plats saknas också viktiga perspektiv.
2026 är det val igen. Då ska det väljas politiker – förtroendevalda - till kommun, region och riksdag.
Valberedningar har börjat jobba för att hitta kandidater och det hår de har kvar, slits. Hur kan man förnya namnen på valsedlarna när det inte finns nya medlemmar att hitta?
2026 har jag fyllt 41. Sannolikheten är hög att jag fortfarande kommer vara yngst på medlemsmötena hos Socialdemokraterna i Kiruna. För min egen åldersångest känns det bra – men för politiken sisådär.
Vi får de förtroendevalda vi förtjänar. Om vi inte tycker att de gör rätt saker, måste vi byta ut dem.
Det kräver tyvärr att någon annan måste kliva fram. Någon annan finns inte. Det finns bara vi.