Drömmen om ett fast jobb

När jag gick ut skolan fick de allra flesta en fast anställning efter en tids provanställning eller vikariat. Trots att man var ung kunde man försörja sig, skaffa en egen bostad och planera sin framtid. Idag är det annorlunda. Fler och fler har tidsbegränsade anställningar, här i Norrbotten handlar det om var femte anställd. Det är en trend som pågått i 10-15 år.

Foto: Fotograf saknas!

KRÖNIKA2008-04-30 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
När jag gick ut skolan fick de allra flesta en fast anställning efter en tids provanställning eller vikariat. Trots att man var ung kunde man försörja sig, skaffa en egen bostad och planera sin framtid. Idag är det annorlunda.
Fler och fler har tidsbegränsade anställningar, här i Norrbotten handlar det om var femte anställd. Det är en trend som pågått i 10-15 år.

Framför allt är det de unga som får vänta länge på ett fast jobb. Värst drabbade är unga kvinnor som av arbetsgivare dessutom ses som opålitlig arbetskraft eftersom det förutsätts att kvinnor skaffar barn och tar största ansvaret för dem. Det synsättet gör att kvinnors arbete värderas lägre.
Om man granskar medellönen i ett antal kvinnodominerade och mansdominerade yrken visar det sig snart att nästan alla kvinnodominerade yrkeskategorier har lägre löner än manligt dominerade yrken. Dessutom skiljer sig lönerna åt för samma yrkesgrupp beroende på om en person arbetar i en manligt eller kvinnligt dominerad del av arbetsmarknaden.

Och nu riskerar unga kvinnors ställning på arbetsmarknaden att försämras ytterligare. Förra året infördes nya bestämmelser som gör det lättare för arbetsgivaren att anställa människor för kortare tid. Det kan leda till att de tidsbegränsade anställningarna ökar ännu mer.
Dessutom finns det enligt lagen nu en teoretisk möjligt att arbetstagare kan snurra runt på tidsbegränsade anställningar hur länge som helst hos samme arbetsgivare. Det är visserligen extrema fall, men ändå.

För mig är det inte förenligt med ett modernt arbetsliv. Det rimmar också illa med EU:s krav på regler mot missbruk av tillfälliga anställningar. Som en följd av detta har EU börjat titta närmare på vår svenska lagstiftning.
I ett brev från kommissionen nyligen ställs en rad frågor som regeringen ska besvara senast i mitten av maj. Anser Kommissionen att Sverige bryter mot EG-rätten kan vi ställas inför EG-domstolen.

Frågan kan enkelt lösas genom att regeringen ändrar LAS, så att den ger ett effektivt skydd mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar. Men vi i facket kan också agera. Genom centrala avtal och i lokala förhandlingar kan vi kämpa för att medlemmar ska få tillsvidareanställningar. Vi kan också påverka arbetsgivarna att bli mer attraktiva för unga.
Vill man konkurrera om de duktigaste arbetstagarna måste man kunna erbjuda en tillsvidareanställning.