Bilden av treårige Aylan Kurdi som låg död på stranden i Turkiet chockade hela världen under flyktingkrisen 2015. Han, hans mamma och bror dog på flykt mot ett bättre liv.
Jag minns hur förskräckta vi var när vi såg bilderna och filmklippen på bombningarna i Syrien. Att det egna folket offrades i kampen om makt. Med kemiska bomber förstördes det otroligt vackra landet och skapade en enorm flyktingkris där ännu fler människor förlorade sina liv.
Den åttonde december 2024 föll Bashar regimen i Syrien. Efter femtiofyra år vid makten föll diktaturen.
Presidenten som lett landet i tjugofyra år flydde landet till Ryssland och det syriska folket får äntligen uppleva frihet efter årtionden av vedervärdiga brott.
Arabiska våren kom till Syrien 2011 då folket hade fått nog och demonstrerade mot diktaturen. Regimen använde enormt övervåld mot folket som demonstrerade för sina rättigheter som ledde till inbördeskrig i landet som har pågått i tretton år.
Enligt UNHCR har tolv miljoner människor tvingats att lämna sina hem och över sju miljoner är kvar på flykt i landet.
Berättelserna och bilderna vi får höra och se idag är så brutala att det är svårt att prata om.
Jag har sett ett klipp på en kvinna som får reda på att hennes bror ska få komma ut från fängelset efter massor av år, när hon trott att han varit död. Att se chocken, glädjen och sorgen i hennes ögon när hon hoppar, skriker, gråter och skrattar samtidigt är en känsla vi aldrig kommer att förstå, något vi aldrig vill känna.
Pappor som kramar om sina söner som har varit fängslade, blivit torterade och inte har fått ha någon kontakt över huvud taget.
Familjer som har varit splittrade under årtionden har nu återförenats. Barn får träffa sina föräldrar efter 20 år i fängelse, där de har suttit fängslade utan att ha begått brott eller vara en fara för någon. Utan att ha fått möjligheten att försvara sig själva i en rättegång.
Syskon som har fått växa upp utan varandra. Tortyr och mord som skett utan rättvisa.
Vi ser bilder på fängelser utan fönster, minimala utrymmen där de har suttit utan möjlighet till frihet.
Hur har omvärlden missat allt det som skedde? Med tortyr och all misär de gick igenom? Och varför fick inte folket mer stöd för att skapa ett fritt demokratiskt land?
Alla länder runt omkring med egna agendor som styrde över hur de valde att agera utan en tanke på människorna som blev utsatta.
Bashar Al Assad har fallit och nu har Syrien en lång väg att gå framåt för att bli ett fritt land utan diktaturstyre. Men vad är vägen framåt? Kommer Bashar att ställas till svars för alla brott mot mänskligheten han har begått?
Med allt som det syriska folket har blivit utsatta för finns ett otroligt stort hopp att de ska kunna bygga upp ett fritt land utan krig och elände.
Det syriska folket har fått nog.
Det är så otroligt mycket som händer runt omkring i världen och det gör att vi måste vara ännu mer rädda om vår trygghet och demokrati.
Vi behöver lära oss av det som skett i Syrien. För all extrem ideologi som är byggd på hat och våld leder till kaos.
Vi behöver vara mer solidariska och medmänskliga, hoppet är att vi alltid kommer fortsätta att kämpa för rättvisa för alla.
Hela världen har ett enormt stort ansvar att hjälpa och stödja de utsatta länderna som har diktaturstyre. Vi behöver fortsätta kämpa för alla folks frihet, hela världens fred.