Israels krig mot Gaza har under lång tid nu bedrivits med metoder som inte går att motivera mot bakgrund av attacken mot Israel den 7 oktober 2023.
Hamas blodiga angrepp mot civila i Israel skördade över 1 200 dödsoffer, de flesta på en musikfestival. Det var en terrorhandling som krävde en reaktion från Israels sida och många, även jag, ansåg att responsen borde riktas mot Hamas ledarskap.
Efter bara några veckor stod det klart att Israels högerregering inte tänkte nöja sig med det.
I dag har kriget skördat över 50 000 palestinska dödsoffer, varav omkring 18 000 barn. Sjukhus och skolor har bombats sönder och samman. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu motiverar sådana aktioner med att Hamas haft baser i gångar under dessa byggnader. Men motiverar det verkligen det stora antalet civila döda som bombningarna medför?
Nej, säger experter på krigets lagar och folkrätten.
På senare tid har världens ledare börjat reagera hårdare. Kanske när de nu ställs inför den israeliska regeringens planer på att rensa Gazaremsan etniskt och ta över kontrollen mer permanent. Även det förstås ett gravt brott mot folkrätten.
Eller beror det kanske på svälten, orsakad av att Israel blockerar humanitär hjälp från att komma in?
Än så länge begränsar sig dock reaktionerna till retorik. EU har inte sagt upp sina handelsavtal med Israel. Sverige köper fortfarande vapen från landet. Inga krav på bojkotter hörsammas på politisk nivå.
Det går att säga mycket om gråskalorna i det här kriget, om historiens betydelse för händelseutvecklingen på båda sidor, men en sak är säker: Det är svårt att föreställa sig en lika lam reaktion från västvärlden inför någon liknande konflikt någon annan stans. Eller för att ta ett mycket konkret exempel, så är det svårt att föreställa sig att ledande svenska politiker som Alice Teodoresco Måwe skulle köpt aktier i rysk krigsindustri under pågående krig, på det vis hon nu gjort med Israeliska vapenindustriaktier.
Detta kommer tyvärr prägla bilden av Väst för lång tid framöver.
De helt olika reaktionerna på kriget i Ukraina och kriget i Gaza visar att det finns dubbla måttstockar. Att de mänskliga rättigheterna försvaras hårt i vissa fall, mindre hårt i andra.
Det är bara att hoppas att det är slut på det nu. Att omvärlden vågar gå från ord till handling inför krigsbrotten.