Abisko i Kiruna kommun är den mest sevärda platsen i världen.
Det menar en stor turisthemsida som gjort en topplista över vad ingen får missa. Ändå har få svenskar varit där. Kanske för att vissa prioriterar andra saker, men många av oss har nog en lång lista på saker man vill göra som aldrig riktigt hinns med.
I tv-programmet Tidsjakten fick tittaren följa småbarnsföräldrar med späckade scheman och studenter som hade en sak gemensamt: de hann inte med vad de ville. Trots att vi i Sverige har lång semester och lever i jämställda förhållanden är vi stressade, att göra-listan blir aldrig färdig.
Att kunna åka på långa semestrar är status men också att springa mellan möten och vara effektiv, göra karriär och vara eftertraktad.
En av de vanligaste sakerna människor ångrar på dödsbädden är att de jobbade för mycket.
Det är enkelt att prioritera före allt annat. När räkningarna kommer är det kanske nödvändigt.
Men många går varje dag till ett sjukt jobb. Speciellt kvinnor.
När Arbetsmiljöverket undersökte hur arbetsplatser hanterar stress visade det sig att en majoritet inte gör tillräckligt.
Kvinnor blir oftare sjukskrivna och man blir det på grund av psykosociala faktorer, alltså exempelvis stress och utbrändhet. Man springer snabbare men hinner göra mindre.
Ungdomar kommer in senare på arbetsmarknaden. Vad som är jobb och ledighet suddas ut när du alltid måste vara beredd på att hoppa in med kort varsel.
När någon har flera stycken deltidsarbeten så blir det traditionella upplägget med jobb mellan 8 och 17 och lång ledighet på sommaren allt mer sällsynt.
Projektanställningar och korta vikariat som avlöser varandra skapar osäkerhet och framtiden blir svår att planera.
På yrkesprogrammen har elever svårt att få jobb efter examen. Det är inte bara att göra karriär och att jobba för mycket som stressar, också att inte säkert veta när eller om man får jobba.
Företag räknar kronorna som skiljer mellan att ha bemanningsanställda istället för fasta.
På varje enskild punkt kan det se ut som att vi vinner.
Lägre löner, effektivare anställda och flexiblare företag.
Men resultatet blir minus.
Företag förlorar på att anställda blir sjuka av stress.
Att göra-listan blir aldrig tom, tillfället aldrig rätt, pulsen går aldrig ner.
Ett politiskt mål borde vara att fler har tryggheten att resa till drömmålet, att många har har så trygga jobb att semester inte är något overkligt.
På dödsbädden vill jag kunna säga att ”Abisko var vackert”.