Konstant kris i förlossningsvården

Alicia Dickner praktiserar på NSD:s ledarredaktion under maj. Hon deltar i Aftonbladets och Bommersviks utbildning för unga opinionsbildare.

Alicia Dickner praktiserar på NSD:s ledarredaktion under maj. Hon deltar i Aftonbladets och Bommersviks utbildning för unga opinionsbildare.

Foto:

KRÖNIKA2016-05-23 03:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Det är vår, men det våras knappast för förlossningsvården. Dåliga villkor och låga löner för sjuksköterskor har gjort hela Sveriges förlossningsvård till förlorare, och det blir ännu värre under semestermånaderna.

13 av 19 avdelningar i Vårdförbundet som Ekot pratade med ansåg att situationen med förlossningsvården är värre inför den här sommaren än tidigare somrar. Barnmorskorna känner sig oroliga.

Personalbristen slår hårt mot de som ska föda, men det ses fortfarande inte som ett samhällsproblem.

Kvinnor vittnar om att de uppmanats stanna hemma så länge när värkarna börjat att de riskerar att föda, för att det finns för lite personal.

Det är ett problem för de som ska föda att vården går på knäna. Att föda barn är för många en av de viktigaste händelserna i ens liv.

Tack vare en svensk sjukvård – som enligt Världshälsoorganisationen WHO rankats bland de 25 bästa i världen före länder som Tyskland, Finland och Danmark – så är det väldigt ovanligt att dö eller få extremt allvarliga komplikationer om man föder barn i Sverige idag. Men stressen vid förlossningar för båda barnmorskor och föräldrar kan göra det till en mycket obehaglig upplevelse.

I södra Sverige pratar man om problemen med att behöva åka långa vägar för att få föda, för att sjukhusen i närheten är överfulla.

I norra Sverige spelar det ingen roll vilka sjukhus som är fulla eller tomma – man får åka en lång väg ändå. Centraliseringen av förlossningsvården har gjort att det i Norrbotten kan vara flera timmar mellan hemmet och sjukhuset, vilket kan vara mycket även om man är van vid långa sträckor.

Vissa grejer får man vänja sig vid. På olika ställen kan man hantera olika stora avstånd mellan platser, för 20 mil känns oändligt mycket längre för någon i Malmö än för någon i Arjeplog, men även där finns det en gräns.

Den årliga krisen i förlossningsvården, som också i mångt och mycket är en konstant kris men som nu alltså blir värre och värre, är något vi vant oss vid. Men det borde vi inte behöva göra, för det är något som borde åtgärdas. Bättre löner och anställningsvillkor för vårdpersonal, det är något vi förhoppningsvis får vänja oss vid i framtiden.