När jag besökte Burma första gången 2012 talade taxichauffören Sein Tun, som körde mig i Yangon , om att lättnaderna i utrikeshandeln skulle göra det lättare att importera bilar till landet.
Hans drömde om en ny bil med luftkonditionering.
Jag vet inte om Sein Tuns dröm om en ny bil ännu har blivit verklighet.
Men det syns många nya bilar längs de hårt trafikerade gatorna i mångmiljonstaden Yangon när jag på nytt besöker landet 2014.
Sedan 2013 krävs inte längre tillstånd för att importera bilar med en bensinvolym upp till 1,3 liter.
Många tar också chansen. I dag finns omkring 140 försäljningsställen för bilar enbart i Yangon,
Jag besöker ett av dem, B.B.B, som ligger på Kabar Aye Pagoda Road, ett par stenkast från oppositionsledaren Aung San Suu Kyis hus vid Inya Lake.
”Vi är 20 anställda och säljer ungefär 100 bilar per månad”, berättar Toyota-försäljaren Thu Zar Phyo.
Det är japanska bilar som dominerar trafiken i Yangon. Men det finns även andra inslag.
”Välrenommerade Strand Hotel har Volvo 740 för sin limousinservice”, berättar taxichauffören Myo Min som kör mig till B.B.B.
Det kommer dock att dröja innan bilen är var mans egendom. En vanlig arbetare tjänar bara mellan 700 och 800 kronor. Per månad!
Då säger det sig självt att det blir tufft att ha råd med en bil.
Just nu utvecklas dock ekonomin åt rätt håll. Sakta men säkert förbättras levnadsstandarden, även om alla ännu inte fått del av den ekonomiska tillväxten.
Taxichaufförerna tycks i alla fall ha goda dagar när turistströmmarna växer.
”Hobi-hobi”, säger de burmesiska taxichaufförerna ofta när de gör ett kort stopp, vevar ned rutan och byter några ord med varandra. Efter ett tag lär jag mig att det betyder ungefär ”det är okej”.
Jag hoppas att det får fortsätta att vara ”hobi-hobi” i Burma.
Det räcker inte med att bilhandeln och ekonomin tar fart. Demokratiseringen är lika grundläggande för att ge landet en långsiktigt god utveckling.
2015 sker det verkligt stora testet när det för första gången ska genomföras demokratiska val i hela landet.