Ljuva september...
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Ett säkert tecken på att hösten är här är att igelkottarna har dragit sig tillbaka. De kommer inte längre till "middagsbordet". Hela sommaren har de kommit vid halvsju tiden på kvällen och då bland annat serverats polarbröd. Och jag kan försäkra att de äter det goda brödet från Älvsbyn med stor aptit.
Men september är fantastisk. Mina föräldrar berättar om lingonröda tuvor i en färgsprakande omgivning. Och jag kan se det framför mig. Sjön Torneträsk, de snöklädda bergen långt borta och den höga klara luften.
Också i Sörmland är det en underbar september. I skogen tittar herr kantarell fram under gulnade löv. Och raskt plockar man en korg full med härligt gula kantareller.
Trädgården står i sin fulla prakt med bland annat morötter, lökar, rödbetor och potatis. Vaxbönorna lyser ikapp med solen och bönornas gula färg gör sig så bra där de växer nära den mörkt gröna spenaten. För mig är trädgården en källa till rikedom. Inte bara för alla dess bär och grönsaker.
Den ger också mycket tid till eftertanke och funderingar. Tankarna vandrar hit och dit. Om ett år är det riksdagsval. Opinionsundersökningar visar att det är jämt mellan de båda blocken. Och medan jag jobbar på med allt som behöver göras i trädgården undrar jag hur det blir.
Vad händer om alliansen får förnyat förtroende? För egen del funderar jag på att valet handlar om vad för samhälle jag vill leva i. Jag kan inte tycka att det är rättvist att pensionärerna bara får 100 kr i månaden i skattelättnad.
Vi som jobbar får ju mycket mera. Statsministern har enligt tidningsuppgifter fått fyratusen mer i plånboken per månad med den skattepolitik som han och hans regering för. Och regeringen har i förra veckan aviserat att det blir ytterligare skattesänkningar för de som har ett arbete. Och alla de som inte har något arbete - vad får de?
Visst hör jag till dem som gynnas av regeringens politik. Jag har också fått mera pengar i plånboken för jag har ett jobb. Men jag har inget emot att betala skatt. Tvärtom - jag tycker det är riktigt att vi alla betalar solidariskt.
Den gamla devisen - av var och en efter dennes förmåga, till var och en efter dennes behov - är min ledstjärna när jag formar tankar om framtiden.