Lundh Sammeli stiger i graderna

Fredrik Lundh Sammeli, Luleå, är ny ordförande i riksdagens justitieutskott.

Fredrik Lundh Sammeli, Luleå, är ny ordförande i riksdagens justitieutskott.

Foto: Olov Abrahamsson

KRÖNIKA2018-11-30 04:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Sedan 2006 är Fredrik Lundh Sammeli riksdagsledamot och tjänstledig från jobbet som officer vid F 21 i Luleå.

För varje val som går stiger också löjtnant Lundh Sammeli i graderna i politiken.

Dels har han nu tunga partiuppdrag som ordförande för Socialdemokraterna i Norrbotten och ledamot i partistyrelsen. Dels har han fått allt större ansvar i riksdagen.

Under den gångna mandatperioden var han ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott – och efter höstens val har han fått en ny central roll.

I oktober utsågs han till ordförande i riksdagens justitieutskott, som hanterar hela rättsväsendet (från domstolar och polis till kriminalvård och brottsförebyggande arbete).

När jag träffar Lundh Sammeli i riksdagshuset på Helgeandsholmen konstaterar han att det finns likheter mellan hans tidigare ansvarsområde och arbetet för att stärka rättssamhället.

”Det är områden som berör alla människor och är väldigt ideologiska. Till exempel finns en stark jämställdhetsdimension i både socialförsäkrings- och kriminalpolitiken. Det är oftast kvinnor som har de lägsta pensionerna och berörs mest av villkoren i sjukförsäkringen, samtidigt som kvinnor och barn är de som drabbas mest av våld i nära relationer”, säger Lundh Sammeli.

Det är mycket att sätta sig in i det nya ansvarsområdet. Lundh Sammeli läser på och träffar experter, organisationer och andra.

När jag lämnar honom ska han vidare till ett sammanträde med nämndemannaföreningen. Senare under dagen väntar en träff med rikspolischefen Anders Thornberg.

Lundh Sammeli har dock redan klart för sig huvudlinjerna.

”Vi ska vara tuffa mot både kriminalitet och de sociala orsakerna till brottslighet”, säger han.

Han framhåller att den rödgröna regeringen har byggt ut polisutbildningen och etablerat två nya polishögskolor. Siktet är inställt på att det ska finnas 10 000 fler polisanställda år 2024.

Samtidigt har straffen skärpts på omkring 30 områden, däribland för grovt vapenbrott.

”Vi har fler häktade och tuffare tag. Men det är lika angeläget att arbeta brottsförebyggande. Lika viktigt som att satsa på fler poliser och strängare lagstiftning är det att ha en fungerande skola som möter varje barn, att ha en socialtjänst som fångar upp unga i riskzonen och ett bostadsbyggande som bryter segregationen”, säger Lundh Sammeli.

”Kriminalitet föds ur otrygghet och ojämlikhet”, betonar han.

Därför vill Lundh Sammeli införa ett lagstadgat krav på kommunerna att jobba brottsförebyggande.

”Det handlar om allt som görs i skolan, för ungdomars fritid och i bostadsområdena. Vi vill också tillskjuta pengar för det arbetet”, säger han.

I min bok är det en klok prioritering. I höstens uppskruvade och polariserade valdebatt om kriminalpolitiken var det inte populärt att tala om vikten av sociala och förebyggande insatser. Men en framgångsrik politik handlar inte om att göra det ena eller andra.

Ansvariga politiker måste ha bägge tankarna huvudet i samtidigt.

Den polisiära närvaron måste stärkas i hela landet men även det förebyggande sociala arbetet har under lång tid prioriterats för lågt.

Det är alltför vanligt att kommunerna av besparingsskäl drar ner på det uppsökande sociala arbetet som till exempel fältassistenter.

Fackförbundet SSR har bland annat pekat på situationen i stadsdelen Askim-Frölunda-Högsbo i Göteborg, där många av de omtalade bilbränderna inträffade i mitten av augusti. Där drogs fältassistenterna in för några år sedan.

I samma stadsdel har dessutom skolkuratorerna och elevhälsovården fått orimligt stora arbetsbördor.

Kopplingen mellan Lundh Sammelis gamla ansvarsområde i socialförsäkringsutskottet och den nya rollen i justitieutskottet framstår därmed som glasklar. Det som sker i välfärds- och kriminalpolitiken hänger ihop.

Besparingar i välfärdspolitiken riskerar att leda till ännu större kostnader och sociala problem i framtiden. Av det skälet är det svårt att se någon annan politisk uppgift som är viktigare än att investera i bättre uppväxtvillkor för alla barn och ungdomar.

Det känns mer angeläget än många andra så kallade reformer som diskuteras dessa budgettider.

Därför hoppas jag att Lundh Sammeli kan samla en bred majoritet i justitieutskottet för sin strategi.