En försiktig vårsol kikar fram och skänker en smula värme i Bryssel. Men jag har inga vårkänslor i kroppen när jag promenerar från hotellet på Rue du Parnasse till Europaparlamentets pampiga byggnad.
I stället tänker jag med sorg och saknad på Jens Nilsson, Europaparlamentarikern från Östersund, som gick bort 13 mars.
För mig har han varit ständigt närvarande och en levande kraft i den norrländska politiken och arbetarrörelsen ända sedan jag tog mina första stapplande steg i SSU på 1980-talet.
Bland annat var han en av de norrländska S-politiker som tog klar och tydlig ställning för svenskt medlemskap i EU inför folkomröstningen 1994.
Det var en allt annat än populistisk hållning i Norrland och allra minst i Jämtland, där EU-motståndet var starkt.
Många S-politiker hukade av rädsla för att stöta sig med den arga folkopinionen men Jens tog debatten – lugnt, sakligt och alltid med samma goda humör.
Han blev kallad idiot och landsförrädare – och fick ta emot hotfulla telefonmeddelanden. Jens fortsatte dock att argumentera för sin sak och åka till Järpen, Gäddede och andra jämtländska metropoler.
I debatterna med EU-motståndarna citerade han Olof Palme och Hjalmar Branting för att påminna om arbetarrörelsens internationalistiska arv.
Han framhöll vikten av europeiskt samarbete för att hantera det globala kapitalet, gränsöverskridande miljöproblem och internationell brottslighet – och att en region som Jämtland skulle ha mycket på att vinna på att utveckla det europeiska samarbetet.
Jämtarna lät sig emellertid inte övertygas. En klar majoritet sa nej till EU i Jämtland, men i riket som helhet blev det ett ja och 1 januari 1995 tog Sverige klivet in i den europeiska gemenskapen.
23 år senare kan vi slå fast att Jämtland och Norrland inte förlorat på närmandet till Europa.
Tvärtom faktiskt. I februari 2018 är Jämtland det län i Sverige som har lägst arbetslöshet!
Näst lägst arbetslöshet har Jönköping. Därefter följer Västerbotten, Norrbotten, Halland och Gotland.
Storstäder som Stockholm, Malmö och Göteborg har numera klart högre arbetslöshet än dessa lands- och glesbygdslän.
Med tiden fick Jens också uppleva hur EU-motståndet gav vika i hemtrakterna.
”Sedan världens största EU-motståndare, Kalle Andersson i Krokvåg, sa att han skulle rösta på mig så tror jag att allt är möjligt”, sa Jens när han kandiderade i valet till Europaparlamentet 2009.
Som Europaparlamentariker etablerade sig Jens snabbt som norra Sveriges röst i Europa.
Tillsammans med sina partikamrater drev han på för Norrbotniabanan och för att glesbygden i Norrland skulle få del av miljarderna i EU:s strukturfonder.
När jag träffar S-folket i Bryssel talar både tjänstemän och parlamentariker med värme om en saknad kamrat.
”När han blev sjuk var han mitt uppe i arbetet med de så kallade cabotagereglerna som kommer att spela stor roll för ordning och reda på vägarna. Det vill säga att bryta tillståndet med illojal konkurrens via låga löner, urusla arbetsvillkor och ökade trafikfaror. Han hann en bra bit. Vi är flera som nu arbetar för att nå det mål Jens satt upp”, säger Marita Ulvskog, gruppledare för de svenska Socialdemokraterna i Europaparlamentet.
Petra Söderqvist, politisk sakkunnig i Europaparlamentet och nära medarbetare till Jens Nilsson, framhåller att hans förslag för att skärpa cabotagereglerna snart kommer upp till behandling.
”24 maj ska hans rapport behandlas i parlamentets transportutskott och i juli kommer det upp i plenum. För min del och för vår del fortsätter arbetet”, berättar hon.
Det känns ändå hoppingivande när jag lämnar parlamentsbyggnaden för den här gången och tar pendeltåget till flygplatsen Bryssel-Zaventhem för vidare resa hem till Norrbotten.
Jens är borta. Men det finns ett gäng i Bryssel som fortsätter arbetet i hans anda.