Olika falla ödets lotter
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Under helgen krävde centern rättning i leden och riktade sig till folkpartiet eftersom de uttalat sig positiva för ett svenskt medlemskap i NATO.
Maud Olofsson krävde i förra veckan sänkta arbetsgivaravgifter. Den moderate statsministern tycker att regeringen istället ska sänka skatterna.
När statsministern får frågan varför opinionssiffrorna inte är bättre svarar han att folk inom sinom tid kommer att fatta att regeringens politik är bra.
Men vem kan tycka det är bra när andelen socialbidragstagare ökar? Vem i hela friden kan tycka det är bra när inflationen är den högsta sedan 90-talets första hälft och att löneökningarna äts upp.
Hur många tycker det är bra att en drygt 60-årig kvinna polisanmäls för att hon samtidigt som hon får a-kassa också får ut pengar från en pensionsförsäkring. Hon ska naturligtvis inte ha dubbla ersättningar men varför tycker regeringen att hon ska polisanmälas?
Varför tycker regeringen att hon är en brottsling? Räcker det inte med att hon får betala tillbaka till a-kassan samt att hon utesluts ur kassan?
Den moderatledda regeringen och borgerliga majoriteten har antagit bidragsbrottslagen som ålägger bland andra arbetslöshetskassorna att polisanmäla om någon av oaktsamhet eller uppsåt fått en felaktig ersättning utbetald.
Jag bara undrar stillsamt om vanligt folk tycker att de har en regering som företräder dem.
I en annan del av Sverige startar den centerpartistiske riksdagsmannen Federley en salladsbar i centrala Stockholm. Men verksamheten går inte så bra och företaget försätts i konkurs.
De anställda får sina lönefordringar ersatta via den statliga lönegarantin. Och sen är det ett antal leverantörer som inte får betalt av Federleys företag. De förlorar hundratusentals kronor. Federley själv konstaterar att sådan är marknadsekonomin.
Olika falla ödets lotter. Och jag, och många med mig, undrar hur bra det är med en regering som för en politik som tvivelsutan leder till ett samhälle där orättvisan är ledstjärnan.
Jag har denna vår och försommar deltagit på två fackliga kongresser. Dels Hotell-och Restaurangfackets kongress, dels LOs kongress.
Båda kongresserna är tydliga när det gäller 2010 års val. Uppdraget är att arbeta för en socialdemokratisk regering. Uppdraget är också att fortsätta den fackliga- politiska samverkan som bildat en stabil grund för ett rättvist Sverige.