Alla aktiva socialdemokrater, med det minsta historiskt intresse, vet hur de socialdemokratiska partiledarna har blivit valda. Tidigare valprocesser har ibland gått blixtsnabbt, som efter Per Albin Hansson och Olof Palmes bortgång, och ibland dragit ut på tiden.
Det enda som verkar gemensamt är dock att den valde aldrig varit självskriven inledningsvis. Även när valet av Palme gjordes, fanns andra kandidater som lika gärna kunde ha blivit valda.
Mona Sahlins problem som partiledare var alltså inte att hennes stöd i partiet brast. Tage Erlander, Ingvar Carlsson och Göran Persson hade inledningsvis minst lika svagt stöd. Sahlins problem, som märktes så väl i henne avskedstal, var att hon aldrig förstod sin roll.
En partiledare kan aldrig ställa sig vid sidan av politikens utformning, eller skylla på något annan. Om inte hon hade trott på politiken eller det rödgröna samarbetet skulle hon inte ha gått till val på det.
Till skillnad från många, som måste acceptera och underordna sig beslut tagna av andra, hade hon makten att säga nej. Att vara nummer ett i en organisation innebär både makt och ansvar som man inte kan frånhända sig.
Det som gör valet till partiledare annorlunda denna gång är inte att kandidater som många hoppats på inte ställer upp eller att processen blivit utdragen. Det har hänt förr. Det som är annorlunda att det offentliga samtalet ändrat karaktär.
Processen är till del traditionell och sluten och samtidigt vidöppen. På nätet pågår kontinuerligt en öppen diskussion om partledarvalet. Kandidaterna själva har dessutom helt andra möjligheter att visa var de står. Intressanta blogginlägg och kommentarer sprids snabbt om de upplevs intressanta och relevanta.
När en liten krets kring Lena Sommestad började driva hennes namn var det nog ingen som trodde att detta skulle växa till en spontant framvuxen kampanj. Enligt Google är Lena Sommestad den av de aktuella kandidaterna som oftast blivit nämnd på nätet under den senaste månaden.
Facebook-grupper och hemsidor för att stötta hennes kandidatur har skapats. Sven-Erik Österberg å andra sidan, som inledningsvis upplevdes som en huvudkandidat, klarar inte konkurrerens i detta nya politiska landskap.
Att ha en stöttande facebook-grupp med endast nio medlemmar, blir plötsligen en pinsamhet som en kampanj knappt överlever.