President Koivistos Sverigesyn i ny bok
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Ingvar Carlsson kommenterade boken. Om ubåtsjakten, sa Carlsson, att främmande undervattensverksamhet förekommit, men i mindre omfattning och den avslutades tidigare än hävdat. "I dag hade det inte funnits anledning att överlämna en skarp protestnot till Sovjetunionen som skedde 1983, vilket Carl Bildt var pådrivande för i ubåtskommissionen."
Carlsson sa sig stå närmare Koivisto än Bildt i sin syn på ubåtsaffärerna.
De finska stats- och regeringsledningarna nåddes inte av förhandsinformation, när statsminister Carlsson och finansminister Allan Larsson i oktober 1990 offentliggjorde regeringens avsiktsförklaring att söka medlemskap i EU. Carlsson har varit besvärad av den finska kritiken, som störde de finsk-svenska relationerna i flera år.
För första gången försvarade sig nu Carlsson offentligt. Han hade då inte uppfattat presskonferensen som en lika dramatisk händelse som man gjorde i Finland. "Det svenska närmandet till EU hade pågått i en längre process efter Berlinmurens fall i november 1989."
Boken är högaktuell genom att det nästa år är 200 år sedan Finland avskiljdes från Sverige.
"Bokens tyngdpunkt ligger på växelverkan mellan Finland och dess närmaste grannar, Sverige och Ryssland/Sovjetunionen samt händelser jag själv varit med om.", skriver Koivisto.
Finlands självständighetsförklaring 1917, inbördeskriget 1918, Ålandsfrågan och mellankrigstiden, andra världskriget som Koivisto genomled som frontsoldat på Karelska näset och olika händelser under efterkrigstiden avhandlas.
Upplevelserna från kriget har starkt påverkat Koivistos bedömningar senare i livet såsom hans väl kända motstånd mot ett finskt Nato-medlemskap.
Nordekförhandlingarna, avvägningarna om att köpa kärnkraft från Sverige eller Sovjet, inköp av Drakenplan, Praginvasionen 1968 och finsk neutralitetspolitik, Tjernobylolyckan 1986 och den finska kallsinnigPresident Koivistos Sverigesyn i ny bok.d ville inte störa Gorbatjovs reformpolitik.
Under Sovjettiden undvek Finland att ta ställning i internationella krisfrågor.
"Mellan Olof Palme och mig hann aldrig motsvarande samtalskontakt uppstå som den jag hade med Tage Erlander och Thorbjörn Fälldin. En orsak var säkert att vi såg på världen på olika sätt. Kekkonen och Palme samtalade otvunget", värderar Mauno Koivisto.