Riksdagen är inte allt
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Nyligen fick jag frågan om jag ville bli nominerad till riksdagen. Tack för förtroendet, svarade jag, men nej tack.
Jag bor i Stockholm sedan några år tillbaka och är här aktiv i socialdemokratin, bland annat som ordförande i Broderskapsdistriktet. Det är väldigt roligt.
Chansen att hamna på valbar plats är självklart liten när man är ny i en stad som jag är. Men främsta skälet till att jag tackade nej är att man bör vara beredd att åta sig uppdrag man kandiderar till. Det är inte jag.
Jag känner lite som tjuren Ferdinand. Det han varje år ger uttryck för på julafton: Jag trivs bättre här... Där jag är nu. För mig är det inte ständigt sittandes under ett träd bland blommor. Men det är inte heller sittandes i det sammanhang som dagens riksdag framstår som.
Jag brinner för demokratin. Och jag tycker att parlamentarism - organiserad med hjälp av partier folk röstar på - är ett bra sätt att ordna det på. Men det förutsätter välfungerande partier. De är ett villkor för två av den representativa demokratins grundfundament: Dels att de valda representanterna företräder folket, dels att representanterna kan göra det folket vill att de gör.
I takt med att partierna blivit svagare har deras representanter svagare förankring. Valsedlarnas utseende är resultat av beslut som få har inflytande över. Om en väljare inte är partimedlem har han eller hon liten chans att påverka vem det går att rösta på. Och även om en väljare får sin favorit vald, begränsas den valde av rigida partistrukturer - formella och informella om vilka frågor som får drivas, av vem och på vilket sätt.
Därför finns det idag kanske minst lika goda chanser att påverka samhället på andra sätt: I sin yrkesroll, i sin familj, som konsument, läsare eller vän. Eller som partiaktiv på medlemsnivå. Även om riksdagen är mycket viktig framstår den idag inte som det mest effektiva förändringsinstrumentet.
Kanske kommer det att förändras. Men om parlamentet åter ska få en stark roll måste partierna ge den det. Partierna har en nyckelroll i demokratin. Men inte vilka partier som helst. De måste vilja och våga företräda människor. Det kräver en del förändringar. Annars finns både människor, partier och demokratin bland förlorarna.