Sex and the City lär oss massor
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
De 94 avsnitten har likt Iliadens och Odysséns verser, eller Jane Austens böcker, skapat skratt och förtröstan. Och framför allt: gjort mångas liv lite enklare.
Någon tycker kanske att Sex and the City inte kan jämföras med klassiska verk av Homeros eller Austen. Men det kan den: serien skildrar livet. Med spets och finess fångas många kvinnors dilemman.
Med mod och humor tar serien sig an miljoners tankar. Kärlek, sex, karriär, vänskap och svek. Kanske banala saker, men ack så viktiga. Sex and the City är lika mycket ett bidrag till samhällsdebatten som det är ett underhållningsprogram.
När DVD-boxen kom med alla sex säsonger samlade, blev det påtagligt. Linjerna blev tydligare utan alla reklamavbrott (något Homeros och Austen slapp!) och Sex and the City framstod än mer som vad det är: en skildring av livet runt millenniumskiftet.
Jag har hört ytliga kritiker säga att livet handlar om mer än vad serien behandlar: att livet består av mer än sex, snygga kläder, skor i allmänhet och Manolo Blahniks i synnerhet. Visst är det så! Men den som bara ser detta tycks mig blind och borde se fler avsnitt.
För flera år sedan berättade en partikamrat för mig att Tage Erlander läste mycket böcker och ofta gick på bio.
Som statsminister i över 20 år fäste han vikt vid att läsa och se vad folket läste och såg. För att sätta sig in i medborgarnas liv och för att följa samhällsandan. Min redan stora respekt för Erlander växte.
Att rynka på näsan åt de fyra New Yorkkvinnorna i Sex and the City är att negligera mängder av världens kvinnor. Det skulle i och för sig inte vara första gången kvinnors upplevelser, och skildringar av dem, förringas. Men det skulle likväl vara fel och onödigt.
Sex and the City kan lära oss något om vår samtid. Om människorna som omgärdar oss. Och om oss själva.
Kanske är det lika svårt att fånga en TV-series själ på bioduken som det är att fånga en boks. Men oavsett är serien Sex and the City ett samhällsbidrag värt respekt. Hur filmen är återstår att se. Men om den så visar sig bara vara hälften så fascinerande som serien rör det sig ändå om något ytterst sevärt.
Tage Erlander hade gått och sett filmen Sex and the City. Det ska jag också göra.