Sex and the City
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Sex and the City förenar de två världarna Vouge och Newsweek representerar, ytan och innehållet. TV-serien som nu blivit film är ett fenomen omöjligt att ignorera, vare sig intresset är mode eller samhällsanalys.
Sex and the City har kallats revolutionerande på grund av den okonventionella gestaltningen av kvinnlig sexualitet och motbilden som levererades till stereoptypen av singelkvinnan som sorglig nucka.
Kritik har dock funnits och finns fortfarande där. I Newsweek ifrågasätter artikelförfattaren att det i SATC bara levereras frågor, men aldrig några svar. Ett ifrågasättande som faller på sin egen orimlighet när det i samma artikel konstateras att tittarnas medianålder är 33. Vuxna. Kvinnor. Inte. Barn. Tittare som knappast behöver skrivas på näsan.
Tio år efter det första avsnittet sändes provocerar SATC alltså fortfarande. Kärnfamiljen är helig och kvinnorollen ännu hårt mallad.
Ifrågasättanden av normen och försök till omdefiniering genererar därför följaktligen också krav på varningstexter om risk för singelskap och barnlöshet vid bokstavstrogen tolkning av fiktionen.
Sanningen är dock den att Sex and the City speglar idag rådande trender i USA. Vilket boken Microtrends, författad av kommunikationsmogulen Mark Penn, bekräftar.
De fyra huvudpersonerna är genom serien vad Mark Penn definierar som Sex-Ration Singles, kvinnor som lever i ett USA där de heterosexuella kvinnorna idag är runt 11 miljoner fler än männen.
Advokaten Miranda, skribenten Carrie och PR-kvinnan Samantha är vad Penn kallar "Wordy-women". De arbetar i branscher där kvinnorna stärkt sina positioner markant under senare år och idag till och med i vissa fall är i majoritet.
Samanthas smak för yngre män är även det en statistiskt fastställbar trend. I ett USA där allt fler kvinnor datear yngre män benämns dessa kvinnor som cougars, pumor.
Identifieringsfaktorn som därför existerar är delar av skälet till seriens popularitet. Precis som det faktum att SATC gestaltar drömmar många kvinnor bär på.
Och även om Sex and the City inte var revolutionerande, var serien när den kom trots allt förlösande. En bekräftelse på att singelskapet, så länge det varar, inte per definition är ett sorgligt liv att leva.