Föreningslivet stannar utan kassörer

När jag varvade ner med lite sociala medier häromdagen fastnade min blick på ett inlägg. Det var från en mindre förening som riskerar att läggas ner. Det de behövde var inte mer än en extra engagerad. De sökte en kassör.

Det här är ingen unik situation. Tvärtom kämpar förening efter förening med att få ihop sina styrelser för att kunna fortsätta. Allt fler verkar vara otroligt upptagna i vårt snabba samhälle. 

Jag är en av dem som blev kassör i en förening. Egentligen ville jag bara stötta dem som medlem. Men kassörsrollen blev som en ingång och plötsligt blev jag mer aktiv även där.

Där finns trevligt folk och uppdraget som kassör är heller inte särskilt betungande. Tvärtom har det rent av varit utvecklande för mig. Vad som däremot hade känts riktigt tungt vore om föreningen skulle läggas ned. 

Ofta är det genom aktiviteterna vi känner igen våra föreningar. Men det finns alltid en styrelse bakom. En styrelse som några gånger per år behöver både ordna aktiviteter och hålla pappren i ordning så det roliga kan fortgå.

För dig som tvekar eller är rädd för siffror och årsredovisningar kan jag meddela att faktiskt inte är så svårt. Hjälp finns dessutom alltid att få. Det finns utbildningar för styrelser hos bland annat studieförbund som ABF. Det går också alltid att fråga andra mer erfarna inom föreningslivet.

Det är ofta just föreningar som sätter den där guldkanten på vår fritid. Det är där det anordnas julmarknad, våffelcafé, skidtävling eller raggarbilsträff. 

Det kan låta banalt. Men tänk så otroligt viktig den eldsjäl är som köper varmkorv till bilbingon, ställer i ordning i lokalen eller slipar barnens skridskor. Vem kommer egentligen om det inte finns korv?

Tack vare alla ideella ledare och människor som engagerar sig så har vi lite roligare på fritiden. Det blir trevligare att gå till idrottshallen eller byns samlingslokal. Du får en chans att träffa nya människor som kanske delar ett gemensamt intresse och kanske hittar du nya vänskaper.

Tänk dig att skoterklubben inte längre finns kvar. Vem ska då sladda fram de fina spåren? De är nämligen inte bara beroende av medlemsavgifter utan också ofta av att tillräckligt många engagerar sig och lägger sin fritid på det. Det är ofta privatpersoner som håller uppe elljusspår, sladdar skoterspår eller drar skidspår för alla att nyttja.

Samma föreningsberoende som inom friluftsliv finns brett inom kultur, sport och evenemang runt om oss. Om du tänker efter kommer du säkert på fler aktiviteter som är beroende av andra föreningsaktiva runt dig.

Det är än djupare än all service de ger. Vi talar om kittet i vad som ger en plats sin identitet. Det som bygger glädje och gemenskap. 

Din och min ort behöver fler som kanske en gång per år kommer och hjälper att klippa gräset vid bygdegården, står i kassan på bandyn eller bakar till skyltsöndag. Kanske vill du också engagera dig?

Och lära känna nya människor, ta en fika, prata om trevliga aktiviteter, ja men då kanske även du kan prova att bli kassör under ett år.