Vi lever i en osäker tid. Diktaturerna i världen blir fler och deras självförtroende växer, medan gränsen mellan regim och näringsliv blir suddig.
Det påverkar även oss. Som exempel har vi med kabelsabotaget i Finska viken, som hanterades föredömligt av Finland, sett vikten av att värna infrastruktur och samhällskritiska tjänster från sabotage, infiltration och påverkansförsök.
Därför trädde lagen om utländska direktinvesteringar i kraft förra året. Den syftar till att hindra främmande makts tillgång till, eller inflytande över, skyddsvärda verksamheter.
Det gäller elnät och internetkablar såväl som teknik, gruvor och industri. Men också forskning vid svenska lärosäten.
Borde inte då de vinstdrivande friskolorna också omfattas av det här tänkandet? Det tycker i alla fall Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI), som i fjol släppte en rapport om säkerhetsriskerna med utländskt ägande i den svenska skolan. Den fastslår bland annat att det inte är osannolikt att utländska ägare kan investera i svenska skolor med syfte att undergräva demokratin.
Det fick vi nyligen ett konkret exempel på, när Internationella Engelska Skolan och friskolornas lobbyorganisation Almega innan jul inte bara krävde att de skulle undantas från offentlighetsprincipen, utan också att denna ska begränsas även i den kommunala skolan. Opportunistiskt nog motiverade de detta med att principen kan utnyttjas av inhemska och utländska “antagonistiska intressen.”
Men det är magstarkt av en aktör som ägs av en riskkapitalfond registrerad i skattesmitarparadiset Luxemburg; av en sektor vars ägarförhållanden är så oklara att någon verklig huvudmannagranskning knappt är möjlig, och som gör alltför att undvika granskningar av Skolinspektionen. En aktör som nu dessutom föreslår inskränkningar i den svenska demokratin. Det får en att undra – vilka är det som egentligen utnyttjar svenska lagar, och utgör “antagonistiska utländska intressen.”?
I en formulering som perfekt fångar skollobbyisternas försök att påverka våra folkvalda skriver rapportförfattarna på FOI att: “Målsättningen för en antagonistisk aktör kan exempelvis vara att i det fördolda eller på ett diskret sätt minska det svenska samhällets förmåga att upprätthålla funktionaliteten och minska demokratin.”
Och på tal om att utnyttja svenska lagar påpekar FOI att Skollagens flexibilitet gör det svårare för Skolinspektionen att ingripa mot antagonistiska aktörer. Det beror bland annat på att “skolpengen inte är öronmärkt och inte går att spåra i verksamheten, utan kan användas fritt efter huvudmannens preferenser. Den kan således användas på ett sätt som försvagar det svenska skolsystemet.” Det här, fortsätter rapportförfattarna, är en direkt konsekvens av den fria marknadsekonomin.
Så nog bör vi skärpa våra lagar och regler för att skydda samhällskritiska tjänster från utländsk, inhemsk och övrig hemsk påverkan.