Var får homosexuella en plats i samhället?
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Paret bestående av man och kvinna visas upp som det normala, det man ska sträva efter.
När man i skolan pratar om relationer så antar man att alla elever är heterosexuella.
När en högstadieklass skulle diskutera relationer fick de en uppgift där tjejerna skulle beskriva sin drömkille och killarna skulle beskriva sin drömtjej. Var får de homosexuella ungdomarna plats i en sådan uppgift?
De flesta säger sig vara öppna för homosexuella medan många homosexuella själva inte upplever det så.
En ung lesbisk tjej säger: "folk säger att det är okej med homosexuella, men de beter sig inte så när någon i deras närhet kommer ut med att han/hon är homosexuell".
Vi menar att alla bär ett ansvar för att visa upp en bild av att alla sexualiteter är lika mycket värda.
Varför ska homosexuella behöva "komma ut" med att de attraheras av personer med samma kön medan heterosexuella aldrig har någon skyldighet att tillkännage att de attraheras av personer av motsatt kön?
Sverige kallar sig själv för ett jämställt land men är det berättigat att göra det när personer diskrimineras för något så självklart som sin sexualitet?
Handlar inte jämställdhet om så mycket mer än att män och kvinnor ska ha samma lön för samma arbete?
Är det rimligt att personer inte ska våga visa sig offentligt tillsammans med sin partner av samma kön?
Samhället ska väl vara till för alla och alla ska kunna finnas i vårat samhälle på samma villkor.
Bilden samhället förmedlar påverkar givetvis även vuxna och de förmedlar denna vidare till sina barn. Detta leder i många fall till att många unga inte vågar vara öppna med sin homosexualitet i sitt eget hem. De känner sig förvirrade och ensamma i sin situation och vet inte att de delar sina känslor med så många andra.
Vi anser att synen på homosexualitet måste förändras. Alla människor behöver känna att de duger som de är.
Sverige har skrivit på barnkonventionen där artikel två säger att ingen får diskrimineras. Men vad är det om inte diskriminering att inte öppet kunna vara sig själv?
Är det rimligt att i Sverige 2008 som ung homosexuell behöva höra saker som "det går över" eller "homosexualitet är bara en modefluga"?
Vi anser att det inte är rimligt och att en förändring med omedelbar verkan är nödvändig, för att detta ska kunna ske menar vi att alla måste öppna sina ögon, nu och inte imorgon.