Under mina mer än 18 år i Mediehuset på Robertsviksgatan i Luleå har omorganisationer varit en del av vardagen.
Själv har jag flyttat runt och bytt arbetsplats i huset sju gånger. Det var nära att det blev även en åttonde gång. Men i samband med senaste ommöbleringen – för bara 26 dagar sedan – så tyckte tidningsledningen att jag kunde sitta kvar på min gamla plats under min sista tid i Mediehuset.
De ständiga förändringarna är inte unika för NSD. De pågår i hela medievärlden. Internet, sociala medier och digitalisering har vänt upp och ned på den gamla tidningstillvaron – och det gäller att anpassa sig till det nya för att överleva.
Än så länge har NSD klarat sig ganska bra i det nya medielandskapet. Upplagan är visserligen långtifrån storhetsdagarna på 1980-talet. Men med 25 000 abonnenter (print+digitalt) är NSD alltjämt liktydig med Norrbottens största dagstidning.
Det tror jag hänger ihop med att tidningen – trots alla förändrings- och förnyelseprocesser – varit trogen sina grundvärderingar. NSD är att lita på. Det går en röd tråd från NSD:s första nummer 4 januari 1919 till dagens produkt.
Ibland har det slarvats med den röda tråden. I samband med en omorganisation 2015 försvann till exempel bysten med NSD-legendaren O W Lövgren helt plötsligt. Den städades bort och hamnade i ett förråd.
Så enkelt fick dock inte O W Lövgren förpassas till historiens skräphög. Efter några månader lyckades jag tjata tillbaka bysten till sin plats hos centralredaktionen. Nu står O W i NSD:s fikahörna där han håller ett vakande öga över alla medarbetare.
Bysten med OW Lövgren är en påminnelse om vad NSD är – en röd och regional tidning.
O W (Oscar Wilhelm) Lövgren är en centralgestalt i såväl NSD:s som Norrbottens historia. Han föddes i Nyborg utanför Kalix 1888 och växte upp under enkla förhållanden. I ungdomen försörjde han sig som sågverksarbetare, sjöman och fiskare.
Tidigt engagerade han sig även i arbetarrörelsen. 1917 blev han socialdemokratisk riksdagsledamot bara 29 år gammal.
I riksdagen blev han en talesperson för arbetarklassen i norr. Bland annat för att staten skulle engagera sig mot det så kallade Kalixeländet på 1920-talet när många gick arbetslösa efter att sågverken i Karlsborg, Båtskärsnäs och Törefors kraschat.
Samtidigt var Lövgren starkt engagerad för att fler norrbottningar skulle läsa NSD.
Den 9 augusti 1929 satte han sig vid skrivmaskinen och skrev ett brev till en partimedlem i Grubbnäsudden, en liten by utanför Kalix.(Brevet finns återgivet i boken ”Runt Storträsket” som är en sammanställning av bortgångna Frida Esperis minnesanteckningar.)
”Enligt en uppgift som jag fått går det nu endast 5 ex till Vitvattnet och detta är ju alldeles för galet lite i förhållande till det röstetal vi hade vid det senaste valet. Jag tycker att man med lätthet borde kunna få ut 25 ex inom Korpikå, Vitvattnet och övriga byar som tilllhöra valkretsen. Under september har jag tänkt att ta en cykeltur genom de tätare befolkade delarna av länet och då kanske det kan passa med ett föredrag däruppe”, skrev O W Lövgren som alltså cyklade längs grusvägarna i Norrbotten när han var ute och agiterade.
1930 blev han själv chefredaktör för NSD – en post som han skulle ha till 1947 när han utsågs till landshövding i Norrbotten.
Under O W Lövgren chefredaktörskap tog NSD det stora klivet 1944 och passerade Norrbottens-Kuriren i upplaga – en historisk framgång.
Jag tror det finns ett värde att tala om denna historia. Kanske den rentav kan ge vissa kommersiella fördelar.
I näringslivet talas ibland om ”history marketing”. Smarta företag lär sig att bevara sin historia och utnyttja den i marknadsföring och varumärkesbyggnad. Det medverkar till att ge trovärdighet och stärka självbilden. Titta bara på Coca-Cola eller Levi´s.
”De effektivaste organisationerna kan sin historia och vilka värden som fört dom hit”, säger författaren Malcolm Gladwell.
Resonemanget funkar oavsett om det handlar om bilar, datorer eller tidningar.
Historia kan helt enkelt användas för att inspirera, stärka den interna företagskulturen och skänka stabilitet åt det egna varumärket.
Det får också blir mina avslutande råd till dem som fortsätter att knega i Mediehuset i Luleå: Gör inga dumheter! Vårda NSD:s varumärke, historia och identitet.
Tack för mig under alla omständigheter! Det har varit en ära och ett stort privilegium att få vara en del av NSD under så många år.