Vart är Sverige egentligen på väg?

Krönika2012-01-04 12:17
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Nytt år och många drömmar och förväntningar. Men jag undrar vart vi är på väg...

Välfärden i Sverige tar sig allt märkligare uttryck och drabbar utsatta människor på ett sätt som man inte trodde kunde vara möjligt. Jag hörde just en person på radions P1 uttrycka det ungefär så här: "I Sverige får man fängelse om man vanvårdar djur men bonus om man vanvårdar äldre."

Ingen kan ha missat företaget Carema och vilka bonusar som cheferna får genom att personalen på olika sätt instrueras att spara. Och spara är i sig inget fel men när sparandet innebär att våra äldre, som har byggt upp landet, tvingas ligga i sin egen avföring eller inte får torra blöjor och än mindre kommer ut i friska luften har något gått helt fel!

Alliansregeringens lovsång till valfrihet och privatisering inom vård, skola och omsorg skapar ökade klyftor som drabbar de mest utsatta.

Hur kan vi i Sverige tillåta att företag tjänar stora pengar på att vanvårda äldre? Hur kan detta över huvud taget få existera?

Jag har tagit del av en rapport som föreningen SNS tagit fram. Den heter "Inkomstfördelningen i Sverige" och är skriven av två professorer i nationalekonomi, Anders Björklund och Markus Jäntti.

Det är ingen munter läsning. De båda professorerna konstaterar att inkomstskillnaderna i Sverige ökar och frågar sig varför politiken har bytt inriktning och börjat verka för mindre jämlikhet.

Sänkta skatter och ökade kapitalinkomster gör att skillnaderna ökar. Många har fått det bättre men de med allra lägst inkomst halkar efter.

Finansminister Anders Borgs kommentar till detta är att det är "besvärande". Den kommentaren tycker jag är alarmerande och jag undrar vart vi är på väg.

Jag läste en kommentar att den fattigaste tiondelen i dag har drygt 550 koronor mindre i plånboken varje månad jämfört med 2006.

Alla rapporter pekar åt samma håll. Klyftorna ökar i Sverige. Men det finns pengar.

Så har till exempel restaurangägarna fått 5,4 miljarder från årsskiftet genom att restaurangmomsen har sänkts. Och det är inte första gången som arbetsgivarna får pengar i fickan. För några år sedan sänktes arbetsgivaravgiften och det blev billigare för arbetsgivarna att ha anställda under 26 år.

Skulle skapa fler jobb enligt regeringen men inga rapporter visar på att det har blivit så. Men det kostar staten 5,6 miljarder per år.

Nu går Hotell- och Restaurangfacket in i en avtalsrörelse. Arbetsmarknaden är vår arena.

Vi är laddade och vi kommer att ta kampen för minskade klyftor. Det handlar om att alla som jobbar inom branschen ska få del av alla miljarder och få en lön att leva på.