Hjortronen får ett snabbt uppkok med strösocker på höftmått. Att behandla skogens guld på ovanstående sätt ger de där härliga sötsyrliga bären. De får behålla sin molnkostym och ha kvar en textur som påminner om färska bär som blivit uppstärkta av en kylig sommarnatt på en myr.
Jag har inte plockat hjortronen själv, fick dem som gåva. Bärplockarna hade åkt till någon skog i norra Norrbotten med dieselbil, parkerat och vandrat till myren (heter ”hemligmyren” eller ”hemlijänkää” i fall man mot bättre vetande skulle få för sig att fråga efter bärlokalisationen).
Är hemma i Västernorrland efter besök i hembyn där jag fick hjortronen. Hembyn norr om polcirkeln. Byn långt från staden, långt från allt som inte är natur. Åkte dit från Härnösand och tillbaka med dieselbil. En suv. Över åttio mil.
När jag köpte fordonet för tretton år sedanvar det ett ”ok” miljöalternativ (vill jag minnas). Det är länge sedan och nu är jag klassad som miljöbov på grund av mitt fordon.
Det är inte bra för min självbild – och vad värre är: min bil är verkligen inte försvarbar ur klimatsynpunkt. Jag vet det.
Den insikten (plus de höga dieselpriserna, jag ska inte förhärliga mig själv) gjorde att jag för cirka ett år sedan bad min klimatsmarta kollega titta på priser på elbilar. Och räkna ut en trolig månadskostnad (var för lat för att göra det själv).
Summan skulle svida, och jag skulle inte kunna köra tryggt till hembyn på grund av för få publika laddstationer. Jag lät tanken vila.
Sedan tog den borgliga regeringen bort det statliga bidraget för el- och laddhybridbilar från en dag till en annan. Det var inte småpengar, utan 70 00 kronor för en renodlad elbil och 20 000 kronor för en laddhybrid. Pengar som stimulerat den gröna omställningen.
Nu vet jag verkligen inte hur jag ska göra med dieselbilen. Att det statliga bidraget tillhör historien påverkar. Faktum är: ett byte från gammal fossilbil till elbil är dyrt och hur ska jag ta mig säkert till byn i Norrbotten?
I Norrbottens glesbygds byar är fossilfria fordon än så länge en exotisk teknisk art enligt egen icke vetenskaplig spaning utförd i sommar (ni får maila och skälla på mig om ni har en annan spaning).
Dels är elbilar för dyrt: säkert, kanske, naturligtvis (hur kan jag veta hur folk har det med sin privatekonomi?). Dels förmodligen också för att utbyggnaden av det publika laddnätverket inte är optimal.
Kanske går det att ladda en Tesla i finska Karesuando (men hur många har råd med en Tesla?). OKQ8 i Vittangi har också en laddare kan jag googla mig till. Men elbil är för många i glesbygden i Norrbotten just nu allt för osäkert med superkallt klimat om vintern eftersom elbilen kräver massa energi i kombination med få publika laddstolpar.
Vilka är de som ska göra den nödvändiga omställningen från fossila fordon till mer klimatsmarta alternativ? De välbärgade i Stockholms innerstad? Men de är folk som kan nyttja kollektivtrafiken.
Det vanliga folket (som politiker säger sig vurma för) och för glesbygdens människor som politiker på pappret vill ska bo kvar (för att storstadsbor ska kunna åka på semester och ha samhällsservice?) så krävs incitament, morötter, det vill säga: politiska beslut för att en grön fordonsomställning ska skyndas på. Och inte beslut som då tar bort stöd för att byta bil!
Det krävs så klart också aktiv progressiv politik för att bygga upp offentliga laddstationer.
Läste en debattartikel i DN Debatt (20230617) av Britta Frinkfeldt, tidigare kommunstyrelseordförande i Arjeplog (S). Hon hade läst Energimyndighetens delrapport om handlingsprogram för laddinfrastruktur och tankinfrastuktur för vätgas. Tydligen finns det en tilltro att marknaden ska lösa det, med ekonomiskt stöd till en början.
Britta Frinkfeldt konstaterar att det innebär att glesbygden kommer att få vänta. Som vanligt.
Jag må ha en akademisk examen, men har ändå svårt att få ihop hur den här växlingen från fossila fordon till elfordon ska gå till i praktiken för att så kallat ”vanligt” folk. För folk i glesbygden.
Så jag kokar mina hjortron som plockats av dieselfordonförare, jag kör min klimatbov och jag skriver: återinför bidrag för att köpa elbil. Och skynda på samt stimulera arbetet med publika laddstationer och då inkluderas glesbygdens glesbygd. För att kunna äta hjortron i framtiden krävs en omställning.