Vi ska inte krama ihjäl de vi älskar

KRÖNIKA2013-05-30 07:03
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Vår vilja är stark i Norrbotten. Vi vill bli fler och vi vill ha en positiv, hållbar tillväxt för alla. Vi vill ha rättvisa villkor gentemot resten av Sverige och världen.

Vi vill att vårt kära län ska bli mer öppet för alla och vi vill skapa bättre förutsättningar för våra unga.

Vi är också många som gör mycket i Norrbotten. Så när vi omformat dessa viljor till idéer så verkställer vi dem. Kanske ligger handlingskraften i vår natur, vad vet jag.

En sak jag vet är att mitt i vår strävan efter att åstadkomma ett bättre Norrbotten, så har vi företagen. Är det något som alltid nämns, så är det att företagen ska vara med. Vi vill alla ”bidra till att driva näringslivsutvecklingen framåt”.

Jag tänkte på detta en dag på Leos Lekland. Mina barn har blivit så pass stora att jag numera tyvärr bara är där som sockerpåfyllare och frekvent omplåstrare. Så i brist på annat att göra började jag skriva ner en lista. En lista över alla de organisationer, råd, strukturer och föreningar som jag stött på och som säger sig arbeta med just detta: Näringslivsutveckling.

Jag gick igenom kommun för kommun, från Kiruna i norr till Piteå i syd. När jag var klar hade jag en lista med 111 stycken aktörer. Etthundraelva - bara inom näringslivsutveckling. Där fanns allt från EU-kontor och branschorganisationer till kommunala enheter. Där fanns destinationsbolag, tillväxtråd, myndigheter och mycket, mycket mer.

Så, vad ville jag med denna lista? Är det inte bra att vi stöttar företagen?

Ja, de flesta jag stött på är bra och drivs med glädje och proffessionalitet. De är sprungna ur konkreta behov och har ett gott syfte. Men en klok företagare jag talade med satte huvudet på spiken. Hon sa att ”ni får passa er så ni inte kramar ihjäl den ni älskar.”

För hur mycket väl vi än vill, så är 111 aktörer på tok för många. Det blir för trångt och denna trängsel skapar förvirring, ibland osund konkurrens och det stör företagens fokus.

Därför blir jag glad när jag ser olika aktörer gå ihop i olika frågor, eller de gånger vi vågar lägga ner något. Jag blir glad varje gång de som finansierar allt detta har en klok, systematisk syn kring vad man ger pengar till och varför, och inte bara gör det av hävd eller välvilja.

Med 111 olika aktörer har vi mycket kvar att göra. Det krävs eftertanke och mod. För företagens skull hoppas jag Norrbottens vilja är stark även när det gäller detta.