Biblioteket är stadens hjärta. Likt blodkroppar som med hjärtats hjälp får ny luft med sig ut i kroppen, får vi människor som snurrar runt i samhällssystemet ny luft efter att ha besökt biblioteket.
Någon har lånat en bok att drömma sig bort i, en annan som får barnen att må bra och en tredje om hur en brygga byggs.
Vad vi än får med oss från biblioteket ger det livsluft. Även om vi inte har lånat en bok utan kanske en skiva, film eller bara druckit en kopp kaffe.
För i vårt genomkommersialiserade samhälle, där de offentliga rummen utan krav på konsumtion bara blir färre, är biblioteket en oas. Okej, du kanske kan köpa en tygkasse, vykort eller lite fika, men du måste inte handla för att vara där.
Även om du inte langar fram plånboken kommer ingen att köra ut dig. Du är välkommen som du är. Det räcker med att bara vara.
Det kan inte sägas om många andra ställen: Du kan inte bara slå dig ned på ett café utan att beställa något och du kan inte heller dag efter dag återvända till samma affär för att sätta dig i ett hörn utan att köpa något.
För att biblioteken ska fortsätta att vara våra oaser i en ibland rätt torftig värld måste vi stå upp för dem. Annars riskerar de snart att torka ut och enbart bli hägringar.
Dels handlar det om att fortsätta satsa på biblioteken: avsätta pengar i kommun- och statsbudgetar och försvara de avgiftsfria boklånen. Dels handlar det om att vi måste låta biblioteken utvecklas, gå i takt med tiden och teknikutvecklingen. Här är tillgången till e-böcker central.
Biblioteken måste fritt kunna välja ut, köpa in och rekommendera litteratur och fakta bland alla tillgängliga böcker. Men sedan e-boken kom är det inte längre möjligt eftersom det är storförlagen som bestämmer vilka e-böcker som ska finnas tillgängliga för utlån, och när de ska släppas till biblioteken.
Detta är ett slag direkt mot samhällets hjärta. Storförlagens pengajakt riskerar försura våra oaser.
För att biblioteken ska kunna fortsätta verka måste deras oberoende hävdas. Alla böcker måste kunna finnas tillgängliga.
Det är dags att regeringen tar ställning i frågan och ger biblioteken sitt stöd. Annars är faran att det inte bara är biblioteken som dör. För när ett hjärta slutar slå är det inte bara hjärtat som slutar leva.