Dags för andra halvlek
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Men hösten är här, även här i Sörmland. Med hösten följer ökad politisk aktivitet efter sommarens stiltje.
Jag läser i en av huvudstadens morgontidningar att fattiga pensionärer ska få mer i plånboken. Äntligen tänker jag. Det var sannerligen på tiden. Denna grupp har ju inte fått en krona hittills. Tvärtom får de betala mer skatt, ungefär 1 000 kronor mer i månaden, eftersom de inte omfattas av jobbskatteavdraget.
Jag ser de borgerliga partiledarna på TV. Allt presenteras som en oerhörd satsning. Men hur mycket pengar handlar det egentligen om?
En pensionär som har 150 000 kronor per år får 68 kronor mer i plånboken per månad. 68 kronor! Det är 17 kronor i veckan. Socialminister Göran Hägglund säger att de som lever med de snävaste marginalerna får ett rejält lyft. Är 17 kronor i veckan ett rejält lyft?
De orden passar när regeringen förändrade fastighetsskatten och tog bort förmögenhetsskatten. Det gav rejäla lyft för redan välbeställda i kommuner som Danderyd och Lomma.
Vi har kommit halvvägs i den här mandatperioden. Första halvleken har regeringen använt till att tillgodose sina trognaste väljare genom olika skattelättnader.
Vanliga löntagare får betala. Det handlar om a-kassan, det handlar om reglerna för sjukersättning, det handlar om rehabiliteringsreglerna. Allt bygger på regeringens grundläggande syn; att Sverige befolkas av i huvudsak lata människor som hellre låter sig försörjas av staten än att jobba.
Nu går vi in i andra halvlek. Regeringens opinionssiffror är fortsatt låga och det hjälper inte att i Fredrik Reinfeldt säger sig gå sida vid sida med det folk vars förtroende han bär.
Nu har regeringen börjat dela ut lite smågodis istället. Först ut är pensionärerna. Alla vet att det är en stor väljargrupp. Men tror regeringen att folk låter sig blidkas för 17 kronor i veckan? Det kommer fram till valet att kastas ut ytterligare godsaker. Är vi så lättköpta?
Med borgarna i regeringskansliet har vi fått ett tudelat samhälle. Ett samhälle där många står helt utan skydd när lågkonjunkturen nu slår till.
Vad ska den halva miljon människor göra som inte har råd att betala för det skydd som a-kassan ger i en period när man inte av ett eller annat skäl kan arbeta? Vad ska alla dessa människor göra som inte kan arbeta på grund av hälsoskäl men som anses friska nog att arbeta och därfär inte får sjukersättning?
Borgarna har skapat ett vi och ett dom. Då spelar inte tidningen Fokus lista på bästa kommuner någon roll. Danderyd har inga hjortronmyrar men invånarna där hör till vinnarna.