De föll offer för tidsandan
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Enbom och en rad personer han pekat ut greps och fick genomgå tuffa förhör. En av de gripna var Hugo Gjersvold, född i ett skogsarbetarhem i Rossön. Han flyttade i unga år till Norrbotten och lärde känna Enbom. En bekantskap som skulle bli förödande.
Tevejournalisten Tomas Bresky har i "Kodnamn: Mikael. Spionaffären Enbom och kalla kriget" (Ordfront) gjort en mycket läsvärd genomgång av fallet. Enbom och Gjersvold dömdes båda till livstid. En rad andra fick också kännbara fängelsestraff.
Men var de skyldiga?
Fritjof Enbom var en udda figur som gärna berättade om sina insatser i spanska inbördeskriget, om partiuppdrag på Tahiti (där han lärde sig hulahula) och om att han kunde holländska. Allt var påhittat. Men i det kalla krigets svartvita bildspel passade mytomanen Enbom. Och tidsandan passade honom: äntligen fick han spela en huvudroll.
Det är möjligt att Enbom hade kontakter på Sovjets ambassad i Stockholm. Däremot är det inte troligt att en avancerad underrättelsetjänst skulle acceptera att samarbeta med en tämligen försupen mytoman som hade svårt att hålla ord.
I förhören blev en cykeltur nära en försvarsanläggning något misstänkt. Allmänt tal om försvaret tolkades som försök att luska efter känslig information.
På orter med regementen var det alltid snack om befästningar, övningar och hemliga landningsbanor. Det var en del av vardagsskvallret, helt enkelt. I Boden, Sundsvall, Karlskrona och Skövde. Men i fallet med Enbom blev surr vid kaffebordet något suspekt.
Citaten från förhören med de misstänkta i Enbomsligan visar på en Kafkaliknande värld.
Någon sa att det var tidsandan som fällde "spionerna". Och det stämmer säkert. Det blev ett växelspel mellan mytomanen Enbom och den antikommunistiske åklagaren. Den ene levererade vad den andre ville ha.
Bilden som Bresky förmedlar av mediernas roll är mycket mörk. Det var en stor nationell uppslutning bakom åklagarens linje. Få ifrågasatte Enboms trovärdighet och det rimliga i domstolarnas slutsatser. De som tror att detta att medierna springer åt samma håll är ett nutida påfund behöver läsa denna bok. Det var inte alls bättre förr.
Jag tror inte för ett ögonblick att Hugo Gjersvold skulle ha fällts i en annan tid och inte heller någon annan som Enbom pekade ut. Men den mörka skuggan faller i första hand inte över Fritjof Enbom utan över ett samhälle som tog hans ord för sanning. Det innebar att man ödelade många människors liv.
Boken har inte enbart ett historiskt intresse. Det som saluförs under namnet Kampen mot terrorismen är ett exempel på faran med förenklingar. Plötsligt ska alla ställa upp på en linje och den som är tveksam till en tolkning framställs som motståndare.
Man är för eller emot, ond eller god, terrorist eller terroristbekämpare. Det var just den andan som ledde till skammens domar mot Hugo Gjersvold med flera. Har svenskt rättsväsende någon gång varit närmare Slanskyprocessen i Prag?
Händelserna i Georgien gör att försvarsberedningen i Sverige vill ha förlängd betänketid. Om varje konflikt i Kaukasien leder till att försvarsminister Sten Tolgfors vill ompröva försvarspoliken kommer försvarsberedningen att bli en permanent institution.
Vitsen med att göra analyser måste ju vara att väga in olika tänkbara skeenden. Att rusta ned efter varje fredstraktat och att rusta upp efter varje ny aggression är ingen klok politik.
Bakom Tolgfors utspel finns också andra orsaker. Moderaterna måste få med sig traditionellt försvarsvänliga grupper som reagerat surt efter finansministerns kärva behandling av försvarsmakten.
Det är många stora frågor inför hösten.
Finns det nog med lingon?
Ska Obama klara McCain?
Kommer Lars Leijonborg att sitta kvar året ut?
Får Tomas Tranströmer litteraturpriset?
Det finns anledning att återkomma till dessa och andra frågor.
Ha en trevlig hösthelg!