Döden på Amalthea

LEDARKRÖNIKA2008-05-22 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
För 100 år sedan, natten mellan den 11 och 12 juli 1908, exploderade en bomb på fartyget Amalthea i Malmö hamn. En person dödades och drygt 20 skadades.
Bomben hade placerats ut av tre arbetslösa ungsocialister, av vilka den mest kända hette Anton Nilsson, som snart kunde gripas och ställas inför rätta tack vare en tjallare i deras egna led.

Domen blev hård: döden för Anton Nilsson och livstids straffarbete för de båda andra. Amaltheadådet och den efterföljande rättegången splittrade samtiden.
För samhällets överhet var Amaltheamännen helt enkelt simpla terrorister och farliga revolutionärer. Men många inom arbetarklassen såg dem snarare som modiga kämpar för frihet och rättvisa.
Bakgrunden till Amaltheadådet var den tidens hårda motsättningar på arbetsmarknaden, där strejker och lockouter hörde till vardagen och utländska strejkbrytare rutinmässigt brukade kallas in av arbetsgivarna. Resultatet blev ofta bråk och kravaller, och som i Malmö t.o.m. skottlossning mot demonstrerande arbetare.

När den stora hamnarbetarstrjken bröt ut sommaren 1908 kallades polis och militär in för att upprätthålla ordningen, samtidigt som arbetsgivarsidan satte in brittiska strejkbrytare för att göra de strejkandes arbete.
Strejkbrytarna bodde på ett logementsfartyg som lätt kunde flyttas till andra hamnar och nya konflikter, en av den tidens innovationer.
Det organiserade strejkbryteriet sågs som en provokation av de strejkande. Anton Nilsson och hans båda kamrater bestämde sig för att göra något drastiskt åt saken.
Under rättegången hävdade de att avsikten hade varit att skrämma iväg strejkbrytarna, inte döda eller skada någon. Att dådet ändå ledde till en människas död skylldes på olyckliga omständigheter.

I början fördömdes Amaltheadådet av opinionen och stora delar av den organiserade arbetarrörelsen. Men inställningen skulle förändras i takt med att spänningarna i samhället växte, inte minst under trycket av ryska revolutionen.
En kampanj för att frige Amaltheamännen startade och växte snabbt till internationell omfattning.

När den nya liberala-socialdemokratiska regeringen tillträdde 1917 var en av dess allra första åtgärder att benåda Anton Nilsson.
Han blev senare flygare och deltog på Röda arméns sida i striderna i Baltikum, innan han återvände till Sverige besviken på Stalin och sovjetkommunismen.

Amaltheadådet är tillsammans med skotten i Ådalen 1931 en av de mest dramatiska händelserna i Sveriges moderna historia.
Det hör också till de laddade dramer som fortfarande är utsatta för omtolkning. Terrorist eller frihetskämpe - det ligger som vanligt i betraktarens, och samtidens, öga.